JVM-guld var den högsta valören syskonen tog, både i boogie woogie och i lindy hop och medaljskörden var överlag stor efter genombrottet 2007. Rasmus och Tove Holmqvist valde att sluta tävla 2014. Då hade de också bärgat EM-silver i boogie woogie.
Nu har det gått några år och vi undrar: Vad hände sedan?
Tove, 24 år, bor i Näshulta utanför Eskilstuna, jobbar som elevassistent och gifter sig i sommar med dansaren Yohan Giroud.
– Efter att vi slutade tävla flyttade jag till Frankrike och bodde där fram till 2017. Jag och Rasmus har fortsatt att undervisa i dans tillsammans internationellt och har nästa stora event tillsammans i slutet av februari: ”Rock that Swing festival” i München.
2017 vann hon och Rasmus tillsammans med en dansgrupp en hedersvärd tävling som heter ”European dance awards” där olika dansformer tävlar mot varandra.
– Det var väldigt mäktigt. Gruppen vi tävlade med består av dansare från Sverige, Polen och Österrike och vi samlas ofta i Tyskland för att bygga ihop våra koreografier.
Bästa dansminnet?– Det jag minns mest från vår tid i Eskilstuna är all support vi fick från folk över hela staden, från alla olika håll visades uppskattning. Det peppade oss att bli ännu bättre. Vi har alltid vart stolta Eskilstunabor och att 2014 bli hedrade med Eskilsstatyetten var riktigt mäktigt.
2017 flyttade hon och fästmannen Yohan Giroud, som också är dansare, tillbaka till Sverige.
– Vi bor i Näshulta med våra två hundar och gifter oss i Klosters kyrka i sommar.
Tove har till skillnad mot Rasmus valt att dra ner på sin danskarriär.
– Jag älskar fortfarande att dansa men idag är det mer en hobby.
Hon jobbar annars som elevassistent och är även engagerad fackligt, har många bollar i luften och tränar mycket även idag.
Vad gör du om tio år?– Då finns dansen kvar i mitt liv. Kanske har jag startat upp något litet i Eskilstuna för att skapa en möjlighet till socialdans inom vår danskategori. Jag har ändå en plan att jobba med något annat, få familj och stadga mig här i krokarna.
Tove berättar att hon älskar Eskilstuna och även om hon rest mycket och bott i vackra Alperna i Frankrike så är Eskilstuna alltid hemma för henne.
Rasmus, nu 27, flyttade till München 2016, två år efter att han och Tove slutat tävla.
– Anledning var att jag ville fortsätta undervisa i swingdans och utveckla andra stilar i samma genre.
Han berättar om en vanlig dag i sitt liv:
– En vanlig dag här i München vaknar jag runt nio, göra administrativt arbete med dansundervisningsbokningar, ibland bokföring och sånt där roligt man får göra när man har eget företag.
Efter det blir det rörlighet och styrketräning eller så träffar han Mona som är en danspartner han arbetar med nu.
– Vi håller fortfarande på att undervisa, jag och Tove, men mer sällan än förut. Det är kul att mötas i till exempel Bulgarien för jobb. Vi växer båda upp och försöker planera för framtiden och det är inte alltid lätt men vi är båda friska och hela.
– Dans är precis som vilket annat kreativt yrke som helst: du måste vara bäst på det du gör. Det gäller både själva dansen och undervisningen. Just nu dansar jag 12 timmar i veckan om jag inte också jobbar på helgerna, för då blir det mer.
Bästa minnet?– Bästa minnet är nog fortfarande vardagsrumsträningarna hemma i Eskilstuna. Jag var 14 år, Tove 11 och storasyster Stina 16 år. Vi hade riktigt kul och kom på roliga idéer för att uttrycka musiken.
– Framtiden är oklar. Vi får se när jag eventuellt kommer tillbaka till Eskilstuna.
Rasmus säger att dansen alltid kommer att vara en del av hans liv, men han ser också fram emot andra åtaganden.
– Jag är fortfarande intresserad av att jobba inom hälsopedagogik för att hjälpa personer i alla åldrar och situationer att bli mer hälsosam.