Mössor, vantar, sjalar och sockor – utanför kyrkan på Nygatan hänger plastpåsarna till behövande på rad. Vem det är bedömer man själv.
– Vi står inte här och kollar, säger Gunvor Persson, medlem i Elimkyrkan.
Tvärtemot vill initiativtagaren, som tillsammans med tre andra församlingsmedlemmar stickar på löpande band, att den som så önskar ska kunna få med sig en påse utan att förbipasserande reagerar. Av den anledningen fäster hon ytterligare påsar på bänken rakt över gatan.
– Här blir man mindre synlig. Jag har hängt grejer här förut, de är borta nu.
Varför gör ni det här?
– Julens budskap är att Gud gav oss den största gåvan och det är vårt uppdrag att ge vidare. Det handlar om kärlek och omsorg, att någon bryr sig. Det är kallt ute, då kan både sjalen och tanken bakom värma.
Den största gåvan – du menar Jesus?
– Ja, det är därför vi firar jul.
På samma självklara sätt delar hon med sig av övertygelsen om att den som har tillräckligt, den ger till andra.
– Vi har mer än tillräckligt, de allra flesta av oss. Och de som inte har det kan få en sjal.
– När jag kom på cykel nyss så kom en man förbi, en utländsk kille, och frågade om jag var med i kyrkan. När jag sa ja sa han: "Så fint ni gör, Gud välsigne er." Det värmde, säger hon och kommer in på det egna intresset för att sticka.
– Jag stickar alltid, man kan ju inte bara sitta och titta framför teven.
Betyder det att ni kommer att fylla på?
– Ja, vi stickar fortfarande. Blir det över så ger vi till Stadsmissionen.