Så här ser det ut vid morgonmötet 08.00.
Instruktionerna är tydliga. 08.00. Prick 08.00. Inte en minut senare. Här bland ambulanspersonalen är varje minut viktig, ibland varje sekund.
Det kan tyckas vara löjligt. För nu är det ingenting som handlar om liv eller död. Det är bara ett alldeles vanligt morgonmöte.
De sitter redan och väntar i de svarta skinsofforna. Enhetschefen Tomas Jonsson börjar. Han pratar om nyheter och information inför semestern. Ingenting om vad som väntar i dag. För det vet de inte.
Mitt i mötet kommer ett larm. Tomas Jonsson fortsätter att prata medan två av ambulansjukvårdarna lyssnar i sin radio. Det är av prioritet tre. En patient ska hämtas hem från ett sjukhus i Uppsala. De sitter kvar och lyssnar.
När det korta mötet är avslutas åker de i väg. De andra börjar skämta.
– Vet ni om att han är brandman också?
– Kanske snart även jobbar i kassan på Ica, vem vet?
Det skapas genast en nyfikenhet. Ambulansens egna brandman. Men honom sparar vi till en annan text.
Här fortsätter den glada stämningen och skratten hörs från det öppna mötesrummet.
– Vi har ett fantastiskt arbetsklimat här. Vi har högt till tak och garvar mest hela tiden, säger Anders Rösler.
Han stannar till en stund innan han fortsätter.
– Jag tror det är ett slags skydd för oss också. Vi är lite puckade, vi som jobbar här.
Känslan är att ni kan trycka på en knapp. Ena sekunden är ni människan under uniformen. Den andra är ni ambulanssjukvårdaren.
– Det är så härligt med kollegorna här. Vi har den här goda stämningen, men när vi åker ut på ett larm blir vi skärpta direkt, säger Henrik Helgesson.
I garaget visar Henrik Helgesson ambulansens dagliga rutiner. Varje bil ska kontrolleras så att allt som kan behövas finns. Sedan visar Tomas Jonsson runt. Vi får se omklädningsrummen, tvättstugan och gymmet. Det tar 30 minuter. Men när vi är tillbaka är alla borta. Varenda ambulanssjukvårdare är ute på jobb.
– Det har inte varit någon jätteaction i dag. Vi har varit på ett par bröstsmärtor och någon som svimmat. Det har varit lite mer larm än vad det brukar, säger Henrik Helgesson när han är tillbaka.
Henrik Helgesson.
I ambulansgaraget står ambulanserna uppradade.
Det finns mycket utrustning i ambulanserna.
Så här ser det ut nere i ambulansgaraget.
I dag har det inte handlat om några larm av högre dignitet. Men varje gång radion låter tystnar skratten och deras leenden försvinner. Det blir ett helt annat fokus. En helt annan stämning.
De är skärpta och diskuterar med varandra i ambulansen på väg ut till larmet för att förbereda varandra på vad de kan mötas av. Det går inte att veta exakt.
Ibland är det lugnt. Ibland är polisen först på plats. Som efter en skottlossning.
– Det är ofta ganska hätsk stämning med en del kompisar runt om till den som är drabbad. De är såklart oroliga för hur det ska gå, säger Henrik Helgesson.
Hur är den miljön för er?
– Vi försöker att inte vara kvar så länge. Det har också med patientens tillstånd att göra. Man behöver komma till sjukhus så fort det går.
Arbetet har för ambulanssjukvårdarna förändrats. De tänker mycket på sin säkerhet och har gått igenom scenariot mer. I bilarna finns nu för tiden också väskor med innehåll för att snabbt kunna stoppa blödningar.
– Sedan vet man aldrig vad man möts av, säger Henrik Helgesson.
Är den ovissheten jobbig?
– Det kan den vara. Men man försöker hantera den så mycket man kan och jobba med den mentala förberedelsen. Det är viktigt i det här jobbet för det vänder så fort. Man sitter här i godan ro och på några sekunder kan man vara på väg till vad som helst.
Akutväskan tittas noga igenom så att inget saknas inför passet.
I taket har personalen hissat tröjor av två legendarer inom ambulansen i Eskilstuna.
Ytterligare en väska som alltid finns i ambulanserna.
Efter lunchen får vi chansen att i lugn och ro sätta oss ner med Anders Rösler. Han är kamratstödjare på ambulansen, men gör också allt som sina kollegor.
I slutet av vårat samtal kommer enhetschefen Tomas Jonsson och slår sig ner i skinsofforna.
– Jag har berömt dig nu, det var dumt, säger Anders Rösler.
Tomas Jonsson är inte sen på att svara med ett skratt.
– Då vill han något. Antingen ska han ha löneförhöjning eller något annat.
Anders Rösler skrattar.
– Löneförhöjning? Det jävla bidraget. Jag har berättat att du är bra på att ringa mig när det händer otäcka saker.
Du sa också att du vill att vi ska skriva rubriken: "Jag har världens bästa chef".
– Alltså, du stiger, säger Tomas Jonsson med ett brett leende.
– Jag sa faktiskt att vi har världens bästa chefer här. Det är inget snack, säger Anders Rösler.
De fortsätter att skoja med varandra. För det är det man verkar göra här. Ja, i väntan på larm förstås.
Anders Rösler.
Här kan förarna prova köra ambulans fast på dator.
Omklädningsrum för de som byter om innan och efter sitt arbetspass.
Här tvättas kläderna.
Det finns ett gym så att personalen kan hålla sig i form.
Hur många ambulansförare behövs för att få igång internet?