Springprideflaggorna vajar vid Pridehouse, Elite stadshotellet, där årets regnbågsfest slagit läger. Regnbågens färger skymtar också i små flaggor som ska delas ut till barn, målat på ett ansikte och flätat i ett armband. Representanter från kommun, landsting, polis och högskola har samlats i ett tält för att svara på frågor från festivalbesökare. Bredvid stora scenen där landshövding Liselott Hagberg snart ska hålla invigningstal står en rad utställare, bland andra Fredrik Hedenström. Han kommer från en kommunikationsbyrå som i dag samlar namnteckningar på ett jättebrev av kartong som ska vikas ihop och skickas till Rysslands president Vladimir Putin. "Tänk om ett av dina barn skulle älska någon av fel kön", står det skrivet i brevet som undertecknats med ett 15-tal namn. Erika Larsson och Alf Kjeller från förlaget QX står i tältet bredvid och försvinner nästan i den färgexplosion som alla prylar de säljer med regnbågsmotiv skapar. Alf Kjeller svarar på frågan om vad det viktigaste med Springpride är:
– Glädjen. Att folk får vara den de är. Och att de kan få vara det tillsammans med andra ett tag. I dag är det glädje och kärlek som gäller, jag ser många som kommer fram och pratar och är glada. Annars kanske det inte är så lätt att vara ensam i en liten stad.
Klockan blir tolv, pridegeneral Johan Bergquist intar stora scenen och förklarar att årets tema är internationellt. På hans t-shirt står det "all kärlek är jämlik" på Eskilstunas tio mest talade språk. Och på ryska.
– Vi tog med det eftersom vi har en rysk delegation som anländer i dag, från organisationen Coming out, direkt från St Petersburg, upplyser Johan Bergquist och presenterar årets invigningstalare, landshövding Liselott Hagberg.
– Det var hedersamt och glädjande att bli tillfrågad att hålla tal här. Hjärtat klappar lite extra, inleder hon.
Allt arbete som läggs ner från hela samhället som är med och ser till att Springpride blir av, är ett sätt att dra demokratin framåt, menar Liselott Hagberg.
– Att Eskilstuna arrangerar det här för åttonde året är ett levande bevis på att vi präglas av engagemang och vilja. Det är lätt att ta mänskliga rättigheter för givet, men vi vet att det inte alltid är så självklart. I Sverige har vi kommit långt, men vi får aldrig slå oss till ro. Vi måste alltid ifrågasätta våra egna och andras fördomar och lära oss från varandra. I helgen kommer det finnas många sådana tillfällen att göra det.