Fastighetsskötaren Maria Eriksson kom aldrig fram till jobbet den där snöiga måndagsmorgonen i december i fjol.
På en gångstig, i höjd med slussarna i Torshälla – och knappt 20 meter från grinden till sin arbetsplats sköts hon till döds med flera skott.
– Det finns minst en person som vet vad som hände och varför – och den går fortfarande fri, säger Hazze Ollas, 55, Marias chef och nära kollega.
Han är gruppchef på Kfast i Torshälla och var under många år medarbetare till Maria Eriksson. Den 11 december i fjol minns han alltför väl.
– Hon skulle hit för att byta om och hämta sitt fordon. Maria tog hand om laget när jag inte var på plats. Vi pratade alltid på morgonen och jag informerade henne om det var nått som behövdes göras eller tas upp med vår personal.
Han trodde inledningsvis, liksom polis och ambulanspersonal, att det rörde sig om en olyckshändelse.
– Det var isigt, moddigt och dessutom beckmörkt så där tidigt på morgonen. Min första tanke var att hon slagit omkull med cykeln, säger Hazze Ollas.
Mitt i räddningsarbetet ombads Hazze även att identifiera Maria Eriksson.
– De försökte få liv i henne och gav bland annat hjärt- lungräddning. Det var otroligt mycket blod kring platsen och vi förstod snabbt att det var allvarligt.
– Jag ringde hennes anhöriga för att berätta att det hänt en olycka, att Maria var på sjukhus och att de borde ta sig dit. Sen tog jag kontakt med mina chefer som omedelbart skickade hit ett kristeam.
Ett par timmar senare fick Hazze Ollas ett besked från sjukhuset. Maria Eriksson hade avlidit. Då hade arbetslaget samlats och informerats om tragedin.
– Vi fick väldigt snabb och fin snabb uppbackning av företaget. Det var bra, för flera av oss mådde dåligt.
Ett par dagar senare hörde polisen av sig och meddelade att Maria blivit mördad – att hon skjutits med flera skott.
– Det blev som en dubbel chock. En väldigt märklig och olustig situation som var svår att ta in – ännu knepigare att försöka beskriva.
En omfattande utredningsinsats tog vid och den kommande månaden var den polisiära närvaron på kontoret i Edvardslund påtaglig. Brottsplatsen var länge avspärrad. Området finkammades i omgångar och polisen gjorde flera dyk i ån efter mordvapnet.
– Då var vi 20 medarbetare här. Det var förhör i ett – och väldigt många samtal. Polisen var här dagligen och de var fantastiskt omtänksamma och bra att ha att göra med, säger Hazze Ollas.
Han beskriver veckorna efter mordet som en tuff period, präglad av djup sorg – och många frågor.
– Fastighetsskötarna fick hela tiden frågor av hyresgäster om vad som hade hänt och det enda vi kunde svara var att vi inte visste. Vi vet egentligen inte mycket mer i dag än för ett år sedan.
Trots att stora resurser lagts på utredningen är gärningsmannen fortfarande på fri fot.
– Det är oerhört frustrerande att inte ha ett svar på varför Maria mördades och i nuläget slutar allt bara i spekulationer. Det skaver och man vill bara att den som gjorde det här ska åka fast.
Är man utsatt som fastighetsskötare?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är klart att man får kritik ibland, men många visar också uppskattning för vad vi gör. Det är ett serviceyrke.
Enligt Hazze Ollas var Maria Eriksson väldigt omtyckt av såväl arbetskamrater som av hyresgäster.
– Maria var en fantastisk människa som brann för sitt arbete. Hon var hjälpsam och ställde alltid upp för alla. För många här var hon spindeln i nätet – otroligt duktig och med ett stort hjärta.
I februari häktades en 25-årig man misstänkt för mordet, men han släpptes efter en vecka. Strax därpå kom ytterligare två män att misstänkas i den åklagarledda utredningen, dock utan att häktas.
I juli sa förundersökningsledaren, vice chefsåklagare Charlotta Tanner, att utredningen fortfarande var högprioriterad och att man gjort vissa framsteg. Ett par månader senare medgav hon att man kört fast och i september lämnades utredningen tillbaka till polisen.
– Det skulle betyda otroligt mycket att hitta gärningsmannen. I det här läget är det viktigast av allt och kanske skulle det kunna ge någon form av avslut, säger Hazze Ollas.
I samband med att årsdagen börjar närma sig blir det påtagligt att många känslor rivs upp på nytt och under onsdagen kommer arbetskamrater att hedra Maria Eriksson med en minnesstund.
– Livet måste gå vidare, men vi kommer aldrig att glömma vår Maria.