Vännerna Kjell Andersson och Reijo Haapsaari är grannar på campingen.
Det är en förmiddag i februari och inte ett vårtecken så långt ögat kan nå. På Vilsta camping står ett antal husvagnar och husbilar uppställda men inte en människa är ute i det burriga vädret.
I ett husvagnsfönster skymtar en jultomte som står kvar från julaftonsfirandet för någon månad sedan. Det visar sig vara Reijo Haapsaaris husvagn. Han är bosatt på campingen på heltid sedan 31 år tillbaka.
– Det här med husvagn, det är mitt liv, säger han.
Han flyttade in efter att han skiljt sig från sin fru och sålt huset i Borsökna för ett antal år sedan. Nu trivs han bra med tillvaron i Vilsta och sammanhållningen mellan grannarna.
– Jag tycker det är så fritt, man behöver inte ta hänsyn till någon och så har det blivit ganska bekvämt med åren, säger han och berättar att han brukar ta promenader i området om dagarna.
Intill husvagnen står en paviljong möblerad med soffa, bord och stolar. När sommaren kommer brukar Reijo Haapsaari bjuda över någon av sina campinggrannar för att dricka vin och äta smörgåstårta där. Nu är den övertäckt för att skyddas mot regn och rusk.
Bara någon meter från Reijos husvagn bor Kjell och Ann-Kristin Johansson i en husbil med sin hund och två katter. Grannarna brukar umgås i paviljongen och känner varandra väl.
– Vi trivs här. Vi har lägenhet i Nyfors också men vi har inte flyttat hem. Vi åker dit och tvättar någon gång då och då. Det var inte tanken att bo här året om från början, det var mer att vi skulle åka ut hit ibland, säger Kjell Johansson.
Nu har det ändå blivit så. Paret har haft sin husbil på campingen sedan 2015 och trivs bra. De har även ett isolerat förtält med matplats och soffa.
– Friheten är det bästa, man kan gå på promenader runt Vilsta flera gånger om dagen, säger Kjell Johansson.
Kjell Andersson i sin husbil där han bor året om med sin fru. "Ibland åker vi till lägenheten och tvättar", säger han.
På väg bort från Kjell stöter vi på ett annat par, som också bor på campingen på heltid. De vill inte vara med i tidningen men tipsar oss om att gå och hälsa på nere hos Agneta Aldenfors och Marko Plymkvist några vagnar bort. Där möts man av en välkomnande entré med blomlådor och en bågformad spaljé intill en utegrupp där paret njuter av morgonsolen på sommaren. De har utsmyckat omgivningen, byggt en stor altan och intill vagnen står en bastu uppställd.
– Det funkar skitbra, man slipper köpa möbler och möblera om, bara en sådan sak. Det är en frihet. Man är aldrig inomhus, man är ute hela tiden. Naturen är runt omkring. Det är inte som att vara instängd i en lägenhet, där behöver man ju inte känna sina grannar. Här är det helt annorlunda, det är så skönt, säger Agneta Aldenfors.
Agneta har bott på Vilsta camping i nio år men sambon Marko flyttade dit för över 15 år sedan.
– Jag flyttade från Jämtland ned hit, från hus till husvagn. Vi var först tillsammans för 30 år sedan, men sedan hittade vi tillbaka till varandra, säger Agneta Aldenfors.
Agneta Aldenfors och Marko Plymkvists entré till husvagnen är väl utsmyckad.
I husvagnen bor även hunden Bianca och två katter. Men rymligheten är inte något problem, enligt Agneta Aldenfors.
– Vi hade två lika stora hundar förut. Det funkar jättebra, hunden ligger i hans säng och katterna i min, säger hon.
Vad gör man om dagarna när man bor i en husvagn?
– Samma sak som man gör hemma, sitter i soffan och tittar på tv, säger Marko Plymkvist.
Faktum är att paret har sju tv-apparater i sitt hem.
På baksidan av husvagnen har de byggt ut en stor altan där de tillbringar stora delar av somrarna. Därifrån kan man se ned till ån som rinner genom Eskilstuna.
– Det här är vårt paradis på jorden, säger Agneta Aldenfors.
Parets dörr in till bostaden.
Snart får hon även besök av sin storebror som även han planerar att flytta in på campingen på heltid. Rätt över gatan ska husvagnen placeras och då blir syskonen grannar. Precis bredvid paret bor Markos bästa vän.
– Vi har det skönt här, det är verkligen bra sammanhållning, säger Marko Plymkvist.
Han har bott vid Coop triangeln hela sitt liv så han känner området runt Vilsta väl.
– Jag har inte kommit längre. När jag var liten var jag här nere och badade jämt, sedan kom jag inte så långt.
Nu vill han tillbringa resten av sitt liv i husvagnen på campingen.
– Jag trivs bra här. Jag har en kompis som har bott här längre, han har väl samma åsikt som jag att om man ska dö någonstans så ska man dö här. Vi vill bo här resten av livet.