Vilse i konsumtionskarusellen

Vill västvärlden spela i B-laget i framtiden eller kan vi vänja oss av med en ohållbar konsumtionstakt? Allvarliga frågor, men Fredrik Lindström och Henrik Schyffert får oss att skratta åt den bittra sanningen.

Foto:

Eskilstuna2014-12-11 06:00

För kan vi garva åt läget är vi mer benägna att ta situationen till oss och göra aktiva val. Och efter att publiken i Stockholm har skrattat och funderat på budskapet i föreställningen "ÄGD - Vad kostar ett rikare liv?" får nu resten av Sverige möjligheten att ta del av duon Lindström och Schyfferts mission.

– Vi i dagens samhälle måste hållas missnöjda, för då fortsätter vi att konsumera, konstaterar Fredrik Lindström.

Eskilstunasonen tror att vi står inför ett vägval: antingen lägger vi i västvärlden successivt om till att konsumera betydligt mindre än i dagsläget, och rör oss från idén om konstant tillväxt, eller så...

– ... kör vi på detta tills ekonomin smäller och vi hamnar i en djup depression. Efter det kanske västvärlden får sitta i b-laget, och det är inte mer än rättvist. Jag tror att resten världens befolkning skulle tjäna på det.

Jag läste en teori om varför Mayaindianerna övergav sina städer och helt sonika försvann: de hade provat på att leva i en civilisation och tyckte inte att det fungerade. Vi glömmer ofta bort att allt är ett ständigt experiment, även de system som vi har på plats i dag.

– Ja, det är ett stort experiment. Generellt sett är vi svenskar ointresserade av historia och är inte så traditionsbundna. Det beror på att vi inte har så mycket gemensamt med vår historia. Våra förfäder var bönder, och vi har gjort ett ryck för att släppa det där. Det gör att vi blir isolerade i... en tidskapsel... vi har inte så mycket att jämföra med.

Fredrik säger att skulle vi göra det, jämföra vårt liv med hur det var på 1800-talet, skulle vi framstå som extremt priviligerade Vi lever den dröm våra förfäder slet så hårt för och hoppades att framtida generationer skulle få uppleva.

– Och skulle vi inse det skulle vi inte vara så intresserade av att köpa så mycket saker som vi gör.

Han berättar att det finns ett ord - neofil - som beskriver en person som per automatik tycker att allt som är nytt är bäst.

– Jag pratade med Peter Englund om det, och det ordet är ju helt främmande för oss i Sverige. Det är ju den inställningen som råder bland oss generellt sett, skrattar Fredrik.

Han erkänner att både han och kollegan Henrik Schyffert båda är en del av konsumtionsproblemet. Hade de inte varit det så hade inte publiken lyssnat på dem. I en tv-intervju inför urpremiären av "ÄGD" sade duon att stegen till att ändra på saker och ting går gradvis. Genom att fundera på om man verkligen behöver köpa en pryl, kanske går den att låna den av en granne i stället?

– Fast jag är inkonsekvent själv. Ibland kan jag tända en avbränd tändsticka på ett brinnande ljus för att tända ett annat ljus. Nästa dag kan jag gå och köpa en ny dator för 20 tusen för att jag är osäker på om den gamla går att lita på.

Någonstans känns det som att konsumtionshetsen handlar om en spirituell kris.

– Visst är det så. Allt handlar om orsak och verkan. Min pappa och farfar hade en järnhandel i Eskilstuna, en utdöd bransch i dag. Att jag inte var intresserad av att ta över när jag var ung handlade om att jag var påhejad av den individualistiska tanken att man ska ut och förverkliga sig själv.

Vi utgår i dag från att den drivkraften kommer inifrån oss, men Fredrik tror att framtidens generationer kommer att konstatera att individualism var det rådande paradigmet. Han jämför med när kristendomen var som störst och människor kände ett kall inifrån att göra en pilgrimsfärd. I dag kan vi se att det var en del av den tidens anda.

– Individualismen håller ju konsumtionen uppe. Ett ensamhushåll behöver till exempel en egen uppsättning av hushållsapparater medan familjer delar på saker.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!