När Maja Hamelius gick ut med beskedet visade det sig att åtskilliga kunder hade behov av att ventilera Axelinas manufaktur och diverses sorti.
– Folk kommer konstant in och ska prata om det och hur de känner. Att jag får trösta låter väl dramatiskt men det har varit en sorgeprocess. Det är superhäftigt att ha skapat den kontakten, kunderna bryr sig verkligen.
Ändå räckte det inte för att fortsätta. Drömmen om en egen butik med utvalda kvalitetsplagg förverkligades för snart fem år sedan. Sedan dess har Maja Hamelius ständigt gått på skattjakt efter godbitar från svunna tider i återbruksgallerians aldrig sinande ström av inkommande kläder. På senare tid har det färgsprakande sortimentet fått sällskap av ytterligare aktörer som värnar hållbarhet; Mari Brokvist och Erika Brokvist på Red recycle design och Anna Björkman på Studio skata. Men under de senaste månaderna har det gått utför.
– Hösten har varit skitdålig rent ut sagt. Försäljningen har bara gått ner och vi har ingen ork kvar när det inte finns en krona till lön.
Just nu känner hon mest lättnad.
– Det är skönt att ha tagit beslutet och kunna fokusera framåt. Jag har lärt mig så sjukt mycket och är inte rädd för att göra om det, den känslan är jätteskön – jag är inte bränd. Det blir något nytt kul, men inte just nu.
Du låter allt annat än bedrövad eller förbannad?
– Det har jag varit men jag är färdig med det. Jag känner mig jättefri. Jag kan göra vad som helst nu.
Det hon kommer att sakna allra mest är mötet med kunderna.
– Och letandet i det enorma flödet, skattjakten.
Gemenskapen med Ecoflor-syrrorna Karin och Maria då?
– Den kommer jag inte att sakna – för vi är vänner och kommer fortsätta tillsammans.
Faktum är att hon dessutom har en fot kvar i huset. Maja Hamelius håller i kursen "Klädsömnad och återbruk" på Eskilstuna folkhögskola. Det är även möjligt att guldkorn som eventuellt är kvar när butiken stänger dyker upp på hennes Instagram eller Tradera framöver.
Du nämnde planer på att komma tillbaka – i vilken form?
– Vi har haft ett så himla bra samarbete i butiken och är sugna på en gammal industrilokal eller lada där man kan ha butik och workshops och jobba med återbruk på ett lite finare sätt än på Retuna. Får man säga så? Jag älskar Retuna men tycker att det börjar bli lite slitet.