Skjutningen inträffade på ett övergångsställe i korsningen Skogstorpsvägen/Bellmansgatan.
En timme efter måndagens dödsskjutning i Brunnsbacken låg en blodfläckad filt kvar på det övergångställe där offrets liv avslutats. Runt den avspärrade korsningen Bellmansgatan och Skogstorpsvägen stod klungor av både nyfikna och chockade människor. En person som tidningen pratar med är en man i 40-årsåldern som hörde skotten och sprang ut till offret.
– Jag hörde att det small och sprang ut direkt för att ge honom första hjälpen och var på plats innan både polis och ambulans. Men han var redan borta. Som andra påtalat så hade han skotthål i huvudet, säger han.
Sprang du ut instinktivt?
– Jag jobbar som undersköterska på sjukhuset och under mina 17 år har jag varit med om mycket. Det händer att vi får in offer som blivit skjutna i benet. Men det finns några som blir skjutna på andra ställen och det händer att jag får in dem.
Mannen som vill vara anonym står och småspråkar med busschauffören Faisal, som själv bor i en av de byggnader som överblickar korsningen. Denna eftermiddag var han i tjänst och kom fram med bussen strax efter skjutningen.
– Det mest chockerande är att någon skjuts till döds så här öppet och på ljusa dagen. Själv blev jag inte så chockad, men flera av passagerarna blev det, säger han.
Han berättar att han kom till brottsplatsen i samband med att en ambulans anlände.
Busschauffören Faisal bor i Brunnsbacken och kom fram med bussen strax efter skjutningen
– Personen låg på gatan samtidigt som ambulansen kom och körde in till kanten. Det tog 2-3 minuter innan de körde fram till offret, säger han och fortsätter:
– Jag förstår varför de gör så, men alla har väl rätt att leva och det är lite konstigt att de inte kör fram direkt när han ligger där på gatan.
Undersköterskan berättar att en riktlinje för ambulanspersonal är att köra fram först när polisen säkrat området.
En kvinna som bor mittemot Brunnsbacken intill Skogstorpsvägen berättar att hon satt ute och läste när hon hörde fem–sex smällar i snabb följd.
– Jag klev ut och tittade mot övergångsstället och där låg en livlös person, säger hon och fortsätter:
– Det strömmade snabbt till folk. Polis kom efter några minuter, men det verkade inte som att det fanns något att göra för att rädda livet på offret, säger hon och ruskar uppgivet på huvudet.
Hon är märkbart tagen och tycker att det är väldigt obehagligt att något så allvarligt kommit så nära inpå.