Felicia och Goran sprider god kraft till skolungdomar

Både Felicia Margineanu och Goran Asaad har tunga minnen av mobbning och orättvisor från tidiga tonåren och vuxenlivet, men de har valt att göra något bra av erfarenheten. Nu vill de så ett frö bland ungdomar och få dem att våga utrycka sig.

Felicia slutade spela tennis när hon var tolv år eftersom hon blev mobbad där. När hon som 13-åring fick en kamera vände allt. Efter ett par år blev hon en efterfrågad och respekterad fotograf och hon hade fullt upp.

– När jag var 17 år och samlade 10 000 personer på Sergels torg för att visa missnöjet med att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Då förstod jag vilken makt jag kunde ha via sociala medier och det ville jag göra något bra av, säger Felicia. Det var bland annat då hon började föreläsa på skolor.

Under tiden jobbade Goran på sitt håll med stand up, filmprojekt, utbildning i USA och föreläsningar. För en tid sedan korsades deras vägar tack vare gemensamma vänner. De insåg genast att energin blev så mycket starkare tillsammans.

– Vi tog en fika och insåg att vi jobbade med samma sak och drevs av samma anledning. Vi skrattade och grät tillsammans under vårt första möte. Vi är en kraftfull kombo, säger Goran.

Sedan en tid tillbaka har de tillsammans genomfört flera inspirationsföredrag på olika skolor i landet.

– Kidsen är så stressade och prestigeinriktade att de glömmer bort sig själva i dag, allt blir så ytligt, man bygger upp en mask för att dölja hur man egentligen mår. Man jämför sig med andra på sociala medier och undrar varför kan inte jag vara lika lycklig. Forskning visar att ungdomarna mår riktigt dåligt i dag, säger Felicia och fortsätter:

– Efter föredragen kommer ungdomar fram och säger att "ni är den första på skolan som ser mig och bryr dig" och andra kommer fram bara för att ge oss en kram.

Tillsammans har de en lång erfarenhet och de har inspirerat tusentals människor under åren. Goran använder sig av stand up för att få publiken att slappna och tillsammans med Felicia är de helt ärlig på scen, vilket gör att ungdomarna kan identifiera sig med dem och ta in budskapet lättare.

– Tanken är inte att vi ska förändra ungdomarna under vårt föredrag. Vi vill bara så ett frö som kan få dem att rikta intresse och fokus inåt och ställa frågorna: vem är jag, vad vill jag och inte som nu: vad vill andra att jag ska göra och hur vill andra att jag ska vara, förklarar Goran och fortsätter:

– Vi tar med eleverna på en resa genom våra liv och visar att vi inte alltid varit så här framgångsrika och självsäkra. Vi har själva haft identitetskris och gått igenom tuffa tider.

Att göra sin röst hörd låter så självklart, men det är det inte. Det finns så mycket rädsla för vad andra ska tycka, oron över att inte duga som man är och risken att bli utfryst från gemenskapen. Något som Felicia och Goran alltså vill ändra på.