På Mälarsjukhusets trettonde våning i Eskilstuna sitter Taron i en sjukhussäng. Tjocka plastslangar pumpar blod ur hans vänsterarm och runt, runt i en dialysmaskin.
Han behöver komma hit och genomgå behandlingen fem timmar om dagen, fyra dagar i veckan. Annars dör han.
Taron är 29 år gammal. Han kom till Sverige från Armenien för tre år sedan. Hans njurar har kollapsat, och det senaste året har han besökt Mälarsjukhuset regelbundet för att få sitt blod renat.
Enda sättet att bli bättre är att få en ny njure via transplantation.
Taron har sedan tidigare fått beslut om att hans asylansökan till Sverige ska avslås. Han kommer att skickas tillbaka till Armenien. Där, säger han, finns inga möjligheter att få dialys eller en transplantation. Sjukvården är dels alldeles för dyr, dels håller den låg kvalitet.
Han behöver alltså få en ny njure här i Sverige för att överleva.
Men chansen att hitta en matchande njure är liten och väntelistan för donationer är lång. Även bland närstående familjemedlemmar är det en komplicerad utredningsprocess för att avgöra om donatorn är lämplig.
I början av sommaren kom Tarons pappa till Sverige, från Italien där han bor i dag, för att ställa upp som donator. Taron har tack vare det fått ett uppskov av Migrationsmyndigheten; eftersom han har en villig donator får han stanna tills operationen kan genomföras.
Och den utredning som gjorts på Mälarsjukhuset visade nyligen att Tarons pappa skulle vara en godtagbar donator åt sin son.
För två veckor sedan var allt som saknades att boka in en tid för operation på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Men då bestämde Migrationsverket plötsligt att pappan skulle skickas tillbaka till Italien.
– Migrationsverket och polisen tar ingen som helst hänsyn till att den här personen befann sig legalt i landet och sätter honom i förvar utan någon som helst anledning, säger Mark Safaryan, offentligt biträde åt familjen.
Dagen efter beslutet om att pappan ska sättas i förvar, kommer beskedet att han ska utvisas ur landet. Ett ovanligt snabbt beslut av Migrationsdomstolen, enligt Mark Safaryan.
– Migrationsdomstolen tog ingen hänsyn till att sonens liv hänger på det här.
Taron själv bryr sig inte om asylprocessen, han behöver bara lite mer tid.
– Vi behöver inte någon ändring av beslutet, vi behöver bara att de väntar lite, säger han från sin sjukhussäng på torsdagsförmiddagen.
Minuter senare får han veta att hans far hämtats från Migrationsverkets förvar i ambulans. Pappan har försökt ta sitt eget liv.
Knut-Christian Gröntoft är överläkare på Mälarsjukhuset.
– Jag förstår inte någonting. Varför blev det jätteangeläget att han skulle utvisas plötsligt, undrar han.
Han har ringt och skrivit till alla berörda myndigheter för att förklara att pappan inte har några planer på att gå under jorden, utan bara är i Sverige med anledning av sin sons operation. Trots det har besluten klubbats igenom.
– Jag har skrivit upprepade intyg, men det struntar man högaktningsfullt i. Jag får intryck av total rättslöshet, säger Knut-Christian Gröntoft.
Pappans självmordsförsök kan visserligen innebära att utvisningen ur Sverige, planerad till fredagen, skjuts upp. Besluten om utvisning står dock fast och något hopp om att transplantationen ska kunna genomföras finns därför inte.
– Nej, som det ser ut i dag finns det inga som helst möjligheter till det. Varken Migrationsverket, polis eller Migrationsdomstolen har ansett att det här operationsmomentet har någon relevans överhuvudtaget, säger Mark Safaryan.
När pappan väl har utvisats blir det så gott som omöjligt för honom att ta sig tillbaka, enligt Taron. Och utan donator dras även uppskovet på Tarons utvisning in. Han kommer inte att få någon chans att hitta en ny innan han tvingas lämna landet.
– Ni kan hjälpa mig, ni kan rädda mitt liv. Jag undrar bara varför ni inte vill göra det, säger han.