Åsa Swensson åkte i sin ungdom till Grekland som reseledare för Spies och gjorde "en klassiker". Hon träffade nämligen en grekisk man och kärlek uppstod. Numer heter hon därför Doschoris Swensson i efternamn och har ett ben i Sverige och ett i Grekland. Åsa berättar:
— Vi arrangerade grekisk afton och Nikos var en av dansarna.
Dottern Elina tar vid:
— Jag som har hört bådas versioner kan väl få berätta hur det var: Pappa fick faktiskt jaga mamma ett tag innan hon blev kär.
Åsa flyttade hem till Sverige, men det dröjde inte länge förrän Nikos kom efter och sedan dess har de haft sin bas i Sverige. Åsa jobbade som lärare i många år och Nikos har försörjt sig både via olika anställningar och som egenföretagare.
— Jag har jobbat på Volvo, i handelsträdgård, som bilmekaniker i egen verkstad, kört taxi och jobbat på flyktingförläggning, för att ta några exempel, säger han.
Nikos och hans bror, Panagiotis, har dessutom fått ta över olivodlingen i Grekland som gått i arv i flera generationer, vilket har bäddat för att familjen Doschoris Swensson har fått ett bonusliv. När det blir skördedags mot slutet av året åker så många som möjligt i familjen till ett bergsområde mellan Korintiska och Saroniska viken, vid nordöstra delen av halvön Peloponessos för att hjälpa till med skörden. Alla i släkten, så många som möjligt, hjälps åt.
— Även min och syrrans pojkvänner har varit med och ni skulle se hur min gamla farmor sliter och kämpar, säger Elina och berättar att skörden är en höjdpunkt på året, trots att det är en knivig uppgift att dra ner oliverna med en räfsa/handkratta.
På hemsidan, www.gerani.se, står det utförligt om hur skörden går till men också om beskärning och gödsling och olika mognadsgrad på oliverna.
Är det ett tufft jobb?
— Ja, det ser du kanske på mitt scarface, säger Nikos och skrattar. Han syftar på en lång reva i ansiktet. Han är just hemkommen till Sverige från den senaste skördeperioden.
Efter ytterligare ett arv kommer nu de olika olivlundarna som tillhör gården att uppgå till ungefär 800, vilket gör att de kommer kunna växla upp produktionen ytterligare. Huvudprodukten är en olivolja, Gerani, som döpts efter bergskedjan där olivlundarna växer. På etiketten finns en tecknad variant av Nikos pappa.
— Farfar är grymt stolt över det, inflikar Elina.
Men även Retsina-vin och olivtvålar är några av de produkter som tas fram. Produkterna exporteras till Sverige och säljs förstås i hemstaden Eskilstuna. I spåren av detta har Nikos även fått en mängd uppdrag att föreläsa om olivodling.
— Det är fantastiskt roligt att få åka runt och prata, säger han.
Familjen hyr också ut rum på gården och en höjdpunkt var när de arrangerade en resa dit.
— Om vi får in det tidsmässigt måste vi få till fler sådana resor, för det var sååå inspirerande, säger Åsa.
Hon driver också ett företag som säljer kläder och vikarierar fortfarande som lärare emellanåt. Både Elina och hennes syster, Katerina, studerar. Helt klart är det att olivodlingen i Grekland berikar allas liv i familjen. Det strålar om dem när de berättar om olivplockningen, gemenskapen som uppstår under tiden och de efterföljande middagarna om kvällarna, helt i den grekiska gästfria andan.
— Det är precis som i filmen: "Mitt stora feta grekiska bröllop". Vi med svensk bakgrund skrattade så vi kiknade när vi såg den medan pappa inte gjorde det, för han tyckte att det är ju så där i verkligheten, det är väl inget att skratta åt, säger Elina och blinkar flinande åt Nikos som nickar medhållande.
Livet i Sverige växlat med livet i Grekland berikar dem alla.
— Vi har ett härligt alternativliv, säger Åsa.
— Det ger verkligen livskvalitet, säger Nikos.
— Det har blivit ett sätt att leva, säger Elina.