– Selander var obekväm, tog strid för människovärdet, struntade i regeringens censur och vägrade vara "en svensk tiger". Jag tror att vi inte riktigt förstått vilken enorm betydelse han haft för svensk demokrati. Och hur viktig journalistiken är för ett fritt samhälle.
Det säger Eva Burman, chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren om J A Selander som kritiserade både Nazi-Tyskland och Sovjetunionen under andra världskriget trots åtal och polisbeslag i tidningens tryckeri.
Redan 1941 nåddes omvärlden av uppgifter om Hitlers planer på massförintelse av judar och oliktänkande. J A Selander trotsade den svenska försiktighetslinjen och publicerade. Tre gånger åtalades han för tryckfrihetsbrott och under hela kriget stod han högt upp på Hitlers dödslista. Den dag Tyskland invaderade Sverige skulle Eskilstuna-Kurirens chefredaktör vara en av de första att likvideras.
– Journalistiken är utsatt för hot också i dag. Överallt där demokratin stryps är det journalisterna som först sätts åt, säger Eva Burman som själv fått känna på hot efter publiceringar som inte gillats av alla.
Hur ser arvet efter J A Selander ut?
– Främst handlar det om att bedriva samhällskritik i liberal anda. Det betyder att vi ska granska vår omvärld med utgångspunkt från liberalismens fokus på yttrandefrihet och allas lika värde. En del sätter likhetstecken mellan liberalism och partiet Liberalerna, vilket är fel. För J A Selander tog strid för att tidningen inte skulle vara en slav under något politiskt parti. Våra ledarskribenter kritiserar såväl Liberalerna som övriga partier med avstamp i de grundläggande liberala värden som JA Selander stipulerade. På nyhetsplats, däremot, bedriver vi oberoende journalistik. Våra reportrar har ingen politisk agenda, i journalistiken ska alla sidor komma till tals.
"Ordet måste stå fritt" var Selanders devis. Vad betyder det?
– Han ansåg att han gjorde sin plikt när han rapporterade om hur den tyska ockupationsmakten torterade och dödade motståndsmän i Norge. Det gick på tvärs mot den svenska regeringen som fruktade tyska repressalier och ville hålla oss utanför kriget. Men Selander insåg vad en tystnad skulle betyda för de mänskliga rättigheterna. Att nazisterna höll sig med dödsläger var inte på något sätt okänt för andra tidningsmän. Men J A Selander var en av få utgivare som vägrade tiga. Hans övertygelse var att sanningen måste fram.
– Vi måste jobba på samma sätt idag och inte väja för det som är obekvämt. Det gör vi inte heller. Det stormar omkring oss med jämna mellanrum. Och vi ska inte inbilla oss att Sverige är vaccinerat mot korruption och maktmissbruk. Utan det renhållningsarbete som journalister gör varje dag kommer korruptionen att öka också här. Vi går igenom enorma mängder handlingar i demokratins tjänst med målet att skriva om politikernas planer, innan besluten är tagna, för att ge medborgarna en chans att påverka.
"Ordet måste stå fritt " – men kan man publicera allt?
– Nej inte när man följer de pressetiska reglerna. Vi måste värna om den personliga integriteten och inte framhäva nationalitet, etniskt ursprung eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget. Bakgrunden till pressetiken finns också att söka i andra världskriget. Nazismens förintelseläger växte inte fram ur ett vakuum. Fascismen var resultatet av en gradvis demonisering av judar och andra minoriteter. En normalisering som ledde fram till att dödslägren blev som ett naturligt steg. Det slutliga lösningen på problemet. Efter kriget antog de flesta västländer lagar om hets mot folkgrupp. De kom till av en anledning - för att historien inte ska upprepa sig. Den pressetik vi tillämpar vilar på samma grund.
Vem kan ha något emot yttrandefrihet?
– Jättemånga. Det märkte vi inte minst 2017 när vi berättade om högerextrema Granskning Sverige. Vi utsattes för en fullständig storm av angrepp från högerextrema, pro-ryska, misogyna och islamofoba kretsar. Både jag och min familj skulle våldtas och mördas. I det läget tvingades jag berätta för mina barn om vad som pågick.
Är det värt det?
– Ja, jag måste tycka det. För mina barns framtids skull. Eskilstuna-Kurirens journalistik spelar roll på riktigt. För var hamnar vi om inte journalistiken vågar stå upp för demokratin och yttrandefriheten? Hela mediebranschen står inför enorma utmaningar just nu. Distributionen av papperstidningen dränerar vår ekonomi. Det gör mig sorgsen att många tycks ta morgontidningen för given. Alla vill ha journalistik, vi har aldrig haft så många läsare. Men affärsmodellen med en papperstidning i brevlådan på morgonen har blivit för kostsam. Annonsintäkterna går till sociala medier som på intet sätt kan ersätta fria medier, utan tvärtom innebär ett hot mot de demokratiska principer som vi känner dem. Vad får vi för samhälle om den seriösa journalistiken försvinner? Vad det på sikt kommer att betyda för demokratin går inte att överblicka. Och när det blir tyst är det redan försent.