Jocke Berg tvingade Lokko att visa passet

Det är inte många som vet att popjournalisten Andres Lokko kommer från Torshälla. Kentsångaren Jocke Berg krävde en gång att få se Lokkos pass för att acceptera att de vuxit upp på samma gata.

‒Där stod det ju svart på vitt: 'Född på Eskilstuna lasarett', säger Andres Lokko och skrattar.

3 november 2017 04:01

Det var New York. Det var 1995. Kent hade inte slagit igenom ännu och Andres Lokko var en av de starkast lysande stjärnorna bland svenska popskribenter, redan välkänd från Killinggänget och den egenstartade tidskriften Pop.

De träffades via gemensamma bekanta på en bar och för att bryta isen berättade Andres Lokko att han också kom från Torshälla och hade bott på Ringvägen – precis som den då okände Jocke Berg.

‒Han trodde att jag ljög först. Sedan var det som om han tänkte: 'Ska du ta Ringvägen ifrån mig också'. Han trodde väl att jag drev med honom och hans bakgrund. När vi åkte vidare i taxi till nästa ställe tvingade han oss att ta en omväg förbi mitt hotell så att han fick se på mitt pass. Där stod det ju svart på vitt: 'Född på Eskilstuna lasarett', skrattar Andres Lokko.

Han deltog på lördagen, tillsammans med författaren Gabriel Byström, i Torshällaprofilen Alar Kuutmans intervjuserie med kända Torshällabor. Författar- och konstnärssamtalen arrangeras som ett led i Torshällas 700-årsjublieum och bland tidigare deltagare märks Anni-Frid Lyngstad från Abba och glaskonstnären Åsa Brandt.

‒Jag bodde egentligen bara här under ett år av mitt liv. Mina föräldrar kom från Estland till Sverige under kriget. Pappa via finska vinterkriget och mamma som båtflykting. De träffades i Stockholm innan pappa fick jobb på bruket i Nyby och där föddes jag 1967, säger Andres Lokko.

Gabriel Byström växte upp vid samma tid som prästson och musiker i Torshälla. Han blev sedermera kulturchef på Göteborgs-Posten och rankas bland landets tongivande kulturjournalister.

‒Innan jag lämnade Torshälla hann jag vara musiklärare på Årbyskolan ett år. Bland eleverna fanns bland andra Marcus Mustonen, säger han apropå Kent-referenserna.

Gabriel Byström har nyligen släppt reportageboken "Med Guds hjälp" om hur kyrkan hjälpt auktoritära regimer att ta makten i Polen, Ungern och Ryssland. Han har tidigare skrivit "Tystnadens triumf" på liknande tema.

Deras samtal handlade om vad som driver fram en skapandeprocess.

För Gabriel Byströms del fanns bakgrunden som prästson i Torshälla med i bagaget när han skrev sina böcker om kyrkans roll i politiken.

‒Man kan inte säga att kyrkan varit den bärande aktören i Europa. Men sättet som auktoritära ledare i dag använder det kristna narrativet är viktigt i såväl Polen som Ryssland, säger han.

Andres Lokko betonade vikten av att våga ta sig själv på allvar för att kunna nå ut till publiken.

‒När vi startade tidskriften Pop var popmusik ett skällsord. Vi ville göra en gravallvarlig tidning om just popmusik, säger han.

Under andra halvan av 1990-talet, när Kent slog igenom, var tidskriften en tongivande röstför svenska musiker.

Tidningen har också satt mycket tydliga avsnitt på Kents musik.

1998 publicerade Andres Lokko en krönika om band som inte tar musiken på allvar. I den fick Kent sig en rejäl känga:

"Kent? Jag vet inte. Jag är trött på svartklädda män i smink och med långa luggar", skrev han. Rubriken på krönikan var "Låt inte de jävlarna ta dig".

Ett uttryck som återkommer i Kent-låten "Ingenting" från 2007.

De jävlarna tog oss, en efter en

De ljög och bedrog oss, med sanningen

De jävlarna tog min älskling där

Från krönet av kullen kan jag se – min förlorade värld.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mathias Ståhle

Ämnen du kan följa