– Nu i efterhand kan jag undra hur fan jag kunde gå på det här, säger Percy Hagberg från Katrineholm, känd i idrottskretsar sen tiden som ordförande i IFK Eskilstuna.
På 15 A4-ark har han skrivit ned sin historia. Det började i juli förra året, när han la ut en annons för att sälja två bilar. En man hörde av sig och ville köpa bilarna för att sälja dem vidare och det var startskottet för en lång härva av löften, hopp, lögner och förtvivlan.
– Jag har idrottat i hela mitt liv, då blir man lurad i varje match. Men det är en annan sak. De här bedragarna har tagit hela min pensionärstillvaro. Jag blir knäckt när jag tänker på det, säger Percy Hagberg, som vill berätta vad som hänt, för att om möjligt varna andra.
Det var, enligt Percy Hagberg, två män, släkt med varandra, som stod för bedrägerierna. En annan släkting till de båda tycks också ha varit inblandad mer sporadiskt. Hagberg fick 200 000 kronor i handpenning för bilarna, men lurades att skriva på kontrakt om att bilarna var fullt betalda för att männen, efter vad de sade, skulle kunna sälja dem vidare.
För att försäljningarna skulle kunna genomföras påstods det sedan att Hagberg måste betala in olika summor till männen. Sammanlagt under augusti och september förra året handlade det om 1 020 000 kronor. Han hade nästan daglig telefonkontakt med männen och fick löften om återbetalning och full betalning för bilarna, löften som inte infriades. Vid ett tillfälle träffade han den yngre av de tre männen och åkte till Göteborg och hämtade en stor mängd ädelstenar i en förvaringsbox på stationen. Stenarna skulle utgöra säkerhet för de pengar Hagberg väntade på och uppgavs vara värda 3 miljoner kronor.
Värdet var betydligt lägre, visade det sig och några pengar förutom mindre summor har aldrig dykt upp. Vid andra tillfällen åkte han till Arlanda för att träffa köpare till stenarna, köpare som aldrig dök upp. Han skulle träffa köpare till ädelstenarna på hotell i Västerås och Katrineholm, men ingen köpare visade sig då heller.
– Mitt omdöme var alldeles väck. Det fungerade inte i skallen. Jag kände hela tiden att jag måste spela med, för att ha en chans att få igen mina pengar, säger Hagberg.
Under senhösten sa han till männen att han inte hade mer pengar att ge dem och fick rådet att ta lån för att betala mer, betalningar som i sin tur skulle leda till att han själv till slut fick betalt. Något lån har han inte tagit, men fortfarande blir han uppringd varje vecka av männen, som säger att pengar är på väg in på hans konto eller kommer med erbjudanden. Betalar han si eller så mycket får han en båt värd mångdubbelt mer, men nu går han inte längre på historierna. I juni gick han till polisen.
Medan bedrägerierna pågick kändes orimligheter rimliga.
– Om man får ädelstenar för 3 miljoner kronor känns det värt att lägga 250 000 kronor på dem. I dimman jag var i kändes det rimligt.
Han berättar att han mått mycket dåligt efter det inträffade, med sömnproblem, återkommande självmordstankar och djup depression.
– Mina barn är ett stöd. Men jag skäms inför dem. Jag har alltid varit klippan i familjen, men nu befinner jag mig längst ned, med bara näsan över vattenytan.
Han känner sig särskilt arg och bitter över det han upplever som svårigheten att få någon hjälp från samhället och ointresse från polisens sida.
– Jag har jobbat i 53 år och betalat in miljoner i skatt. Men när det händer mig något blir det tyst, från samhällets sida. Häromdagen åkte jag över spärrlinjen och fick 1 500 kronor i böter på plats. Men det finns inga resurser för att hjälpa en människa som håller på att packa ihop.