Det har gått snart två veckor sedan Elsa Helg och Karolina Jacobsson landade på den grekiska ön Kos. De är båda två engagerade i volontärgruppen den katastrof som skedde förra fredagen:
"I går måndag var en mörk dag, händelsen som hela världen uppmärksammats om, de 44 personer som drunknade för några dagar sedan utanför Kalolimnos, några av de kördes till vår ö, kos för att få begravas på den muslimska begravningsplatsen. Nu kan de vila i frid. Detta är ett uppvaknande, när vi verkligen vet att de som omkom finns här på Kos. Det blir så verkligt. Nu är viljan ännu starkare att vilja hjälpa människor som riskerar sina liv över havet. Vi skänker våra tankar till deras anhöriga och alla andra som omkommit på havet."
– Det känns så overkligt att människor ska behöva gå igenom det här, det är så orättvist. De har valet att stanna och inte kunna ha ett liv, eller riskera sina liv för att ta sig i säkerhet, säger Elsa Helg.
Hur reagerar de som lyckas ta sig i land?
– Det mesta är glädje. Ofta har de fått vänta väldigt länge. Många kan också ha gjort flera försök som misslyckats. De är glada och tacksamma, men många är också skräckslagna efter flera timmar ute på havet.
Hur går diskussionerna bland flyktingarna om de åtstramningar och gränskontroller som införts i flera EU-länder?
– Ja usch, det är så jobbigt när man får de frågorna. Man vet ju hur tufft de kommer ha det på sin fortsatta resa. Men jag försöker se till att de får ett bra bemötande från oss och att de känner sig välkomna, säger Elsa Helg.
Hur kommer det sig att du engagerar dig som volontär?
– Jag känner att vi måste hjälpa så gott vi kan, vi som har det så bra. Det är hemskt att var man är född i för land ska påverka enskilda liv så oerhört. Folk måste förstå att människor inte lämnar sina hem för skojs skull utan de gör det verkligen som en sista utväg. Och visst, vi blir några fler i Sverige men det gör inte så mycket bara vi hjälps åt. Alla har något att bidra med.
Elsa Helg och Karolina Jacobsson lämnade Eskilstuna för Grekland den 16 januari. Någon biljett hem har de inte bokat.
– Vi får se hur länge vi stannar, det blir så länge vi har råd och ork.