Hon bor i Pitesti, en stad 12 mil norr om Bukarest i Rumänien, men åker i omgångar till Sverige för att samla in pengar. Där hemma väntar en familj med tre barn och elva barnbarn som ska försörjas. Familjen turas om att åka till Sverige. Milica Tinga kan man se sitta och tigga på någon av Eskilstunas gator.
– Jag har en familj som behöver få mat på bordet och en skola som ska betalas för, säger hon.
I torsdags började den nya tillståndsplikten för passiv penninginsamling i Eskilstuna att gälla. Kravet innebär att tillstånd krävs för penninginsamling på avgränsade områden i Eskilstuna. Ett tillstånd kostar 250 kronor och är giltigt i tre månaders tid. Men väntetiden från att ansökan lämnas in till ett eventuellt godkännande av polisen kan dröja upp mot en vecka. Något som gör det svårare för Milica att känna sig trygg och säker.
– Det är svårt när vi inte vet om vi får sitta kvar på ett och samma ställe. Att ändra område innebär nya främmande människor. Det är inte samma kundkrets och det försvårar det för mig att kunna få in de pengar jag behöver för att klara dagen och för att spara till familjens kassa, säger Milica Tinga.
Samtidigt finns det en känsla av viss trygghet i att hon nu har direktkontakt med polisen. Om något skulle hända så vet hon att de kan hjälpa henne.
– Det är en slags försäkran som lugnar mig. Generellt är svenskar snälla, men de finns de som agerar rätt så aggressivt gentemot oss. Folk blir misstänksamma när vi flyttar runt från den ena till den andra platsen. Misstänksamheten ökar och flera kan tro att vi sysslar med något illegalt, säger säger Milica.
Hon är tacksam att acceptansnivån hos svenskar gentemot romer är hög och att tiggeri fortfarande är en legal verksamhet.
– Jag är glad att man under så pass lång tid har tolererat oss. Nu har vissa ändringar skett. Vi måste ansöka om tillstånd men det är fortfarande ok att tigga och än så länge är det inget som kommit att förbjudas fullständigt, säger Milica Tinga.
Milica är sjuk och inom två till tre veckor planerar hon att resa hem till Rumänien för en operation.
– Det är ljumsken. Jag har ett bråck där och det gör väldigt ont, säger hon.
Hon ställer sig frågande till varför kommunen infört pliktkravet.
– Jag har ingen aning om varför exakt man gjort denna ändring. Men det känns bra nu när vi har en närmare kontakt med polisväsendet.