I höstas fick Pekkas hustru Saara en plats på det kommunala äldreboendet Solåsen i Hållsta, efter ett beslut om särskilt boende. Flytten gick från en lägenhet i Mesta där Pekka vårdat hustrun under flera år. Under en tid innan flytten hade Saara bott på ett korttidsboende då även Pekkas hälsa varit vacklande.
– De ville fortsätta bo tillsammans och så kom chansen, de skulle få bo ihop på Solåsen, berättar sonen Jussi.
Men lyckan blev kortvarig.
Pekka och Saara Tapio hann bo tillsammans i bara en halv dag. Saara blev nämligen sjuk och inlagd på sjukhus. Den 17 november avled hon.
– Vi levde tillsammans i 59 år. Det är lite jobbigt nu, säger han och torkar några tårar med en skakande hand.
Saaras bortgång fick större konsekvenser än Pekka och barnen räknat med. För mitt i sorgen fick Pekka ett högst akut bekymmer att hantera.
Två veckor efter begravningen underrättades han om att han inte får bo kvar på Solåsen. Han var nämligen bara "medboende" till Saara, och när hon inte längre lever får han skaffa sig ett annat boende.
– Det fick vi reda på den 21 december, säger sonen Jussi.
Redan när Saara fick platsen på Solåsen ansökte även Pekka om rätten till särskilt boende (i samma lägenhet) men nekades. Efter hustruns död har Pekka ansökt, och nekats, igen.
81-årige Pekka är nämligen frisk nog och klarar sig, enligt kommunens biståndshandläggare, i en vanlig lägenhet med hjälp av hemtjänst och trygghetslarm.
Pekka Tapios tre barn ifrågasätter den slutsatsen. Yngste sonen Jussi undrar vad som krävs för att deras far ska ha rätt till en plats på ett särskilt boende.
Jag har aldrig hört min pappa klaga, aldrig förrän nu
Jussi Tapio, son
Särdeles kärnfrisk är nämligen inte Pekka.
Pekka lider av svår ledgångsreumatism och förslitningar. Hans handleder och underben är svullna, hans händer är deformerade och skakar. Den vänstra handens fingrar saknas och han har ingen greppstyrka. Pekka Tapio har genomgått tolv operationer i bland annat nacken, båda knäna, båda armbågarna och en axel. I somras fick han en hjärtinfarkt och under fjolåret behandlades han även akut för blödningar i lungorna. Han har därtill KOL.
– Jag har aldrig hört min pappa klaga, aldrig förrän nu, säger Jussi Tapio.
Det är dock inte krämporna och värken som Pekka klagar över, utan den överhängande risken att tvingas flytta till en "vanlig" lägenhet som han dessutom förväntas hitta på egen hand.
Beslutet att neka Pekka Tapio en plats på särskilt boende har överklagats till Förvaltningsrätten.
Sonen Jussi hoppas att beslutet kan ändras och att kommunen ska tänka om.
– För jag vet inte faktiskt inte om pappa skulle klara en flytt.