Leif Carlsson vet varför ryktet om bastarder mellan kråkor och skator kommer i rörelse vid just den här tidpunkten.
– Det finns de som ser kråkor som är mycket vitare än de vanligtvis är på vingpennorna. Det blir liksom som vita blaffor på vingarna. Men det beror på att kråkorna ruggar just den här perioden på högsommaren och då kan en del av kråkorna bli ganska vita.
Kajorna är tidigare med ruggningen, men annars är det ungefär samma fenomen som uppträder där - de blir vita om vingarna och då tror några som ser dem att de är en korsning mellan kaja och skata.
Helt säker kan man nu inte vara på att det bara handlar om fåglar som ruggar. Det finns förstås undantag:
– Det finns fåglar som är feltecknade, det gör det, säger Leif Carlsson.
Men dessa fåglar får i regel plikta för sin avvikande teckning.
– I regel faller de offer för rovfåglar.
Det finns också exempel på att kajor och kråkor som blivit mer urbana inte längre har den där perfekta fjäderdräkten som den skulle vara beroende av ute i skog och mark, och de kan komma undan med det.
Men det finns ändå exempel på fåglar som umgås över artgränserna?– Ja, vi har kanadagäss och grågäss som kan bilda par. Jag tror att vi har tre sådana par i Ekeby våtmark just nu, svarar Leif Carlsson.
Det här är lite speciella omständigheter kring dessa parbildningar och alltsammans möjliggörs av att både grågåsen och kanadagåsen har samma habitat.
– När båda arterna har gässlingar kan det uppstå bråk om betesmarkerna och i dessa bråk händer ibland att en grågässling hamnar i flocken med kanadagäss, och vice versa. Och eftersom just gässen präglas av sina syskon mer än av sina föräldrar så vänder sig alltså en kanadagås som tror sig tillhöra flocken grågäss till en grågås när han eller hon når könsmogen ålder i tron att det blir rätt och riktigt.
– Här ses ingen diskriminering på minsta sätt.