"Jag glömmer aldrig när en 75-årig kvinna bjöd mig på sitt födelsedagskalas, för att berätta att om inte jag funnits hade hennes son varit död nu." Gunnar Bjälkebring diskuterar vikten av förstärkta familjehem med Eskilstuna kommuns familjehemssekreterare Fredrik Thileld.
Gunnar Bjälkebring bor mellan Stallarholmen och Mariefred, i en villa om- och tillbyggd i omgångar genom åren, för att funka för vad han vikt sitt liv åt. Här har närmare 70 unga människor bott i kortare eller längre perioder genom åren, när deras hemmiljö inte kunnat ställa upp på dem.
– Det blir 34 år som familjehem nu, räknar han, och innan dess jobbade jag med institutionsvård och HVB-hem. Jag är 65 i dag men så länge jag får vara frisk och min fru tycker det är ok fortsätter jag. Att jobba med unga håller en ung i sinnet.
I dag har Gunnar Bjälkebring ett förstärkt familjehem; för unga med mer omfattande vårdbehov och mer komplex problematik. Och bland annat jobbar han för Eskilstuna kommun.
– Men när man hållit på så länge som jag gjort ställer man krav. Jag samarbetar inte med några kommuner eller privata familjehemsföretag som inte ger mig vad jag vill ha; handledning, utbildning och bra betalt så jag kan leva på mina uppdrag. De skulle aldrig gå att kombinera med ett annat jobb.
Han vill arbeta med hela systemet runt ungdomarna – skolan, vårdnadshavarna, BUP, socialtjänsten – mån om att de unga ska förstå varför de är placerade hos honom och hur de tillsammans ska ta sig framåt. Varför det är så viktigt att de tar sig igenom skolan och hur han ska hjälpa dem göra det. Och att de ska tillbaka hem igen, om det bara går. Under tiden bygger Gunnar upp sargade och nedtryckta självförtroenden.
– Familjen är det viktigaste vi har. Det måste alltid vara målet att vårdnadshavarna och barnen ska återförenas. Under tiden är det jätteviktigt att kontakten får bestå, så att de åtminstone samtalar med varandra då och då. Och de får inte kalla mig pappa, det har jag varit så noga med jämnt att mina egna barn också började säga Gunnar.
I dag bor fyra tonårskillar från tre mellansvenska kommuner hemma hos Gunnar och hans fru Christina. Att flytta hem igen blir inte aktuellt för någon av dem. Efter gymnasiet får de i stället landa i ett eget boende.
Inte sällan har ungdomarna varit placerade i andra familjehem innan de kommer hit, kanske till och med flera gånger. Och de gör allt för att bevisa för både sig själva och omgivningen att ingen vill ha dem.
– Tillsammans snickrar vi, klipper träd och jobbar praktiskt en tid först innan de får gå till skolan och fixa nödvändiga betyg. Vi bygger tilltro och framtidshopp. Några gånger har jag inte lyckats, då var vi fel familj för det barnet helt enkelt.
Huset har vuxit till dubbel storlek genom åren och nu bygger han ett helt nytt hus på tomten, för att det sociala engagemanget och privatlivet ska få utrymme. Gunnar Bjälkebring är förstärkt familjehem åt bland annat Eskilstuna kommun.
Ert hus är aldrig enbart ert hem, din tid aldrig enbart din. Hur orkar du?
– Att vara familjehem är ett underbart uppdrag. Att se hur de växer och får ett annat liv ger så himla mycket tillbaka. Men ett krav jag har är en helg i månaden. Då tankar vi kärlek.
Engagemanget grundar sig i Gunnars egen struliga uppväxt, som omfattar en alkoholiserad pappa, svår mobbning i skolan, häng i sniffarkvartar och ett självmordsförsök. Han bodde aldrig i familjehem, såna fanns inte så många av på 60- och 70-talen, men hade han inte fått hjälp av andra vuxna hade han i dag varit missbrukare – eller död.
– Jag visar ungdomarna att det är ok att ha en trasslig start i livet, och hur jag gjort själv för att få det att fungera. De upplever att det jag säger är äkta, och lyssnar.
Gunnar Bjälkebring förstår inte varför uppdraget som förstärkt familjehem inte kan ses som ett yrke och vara tjänstepensionsgrundande. Med sitt engagemang för unga som fått en tuff start i livet ger han sig själv en tuff ålderns höst. Som mångårig lokalpolitiker – sitter i Strängnäs fullmäktige – gör han vad han kan för att påverka makthavarna i frågan, skriver till riksdagspartierna och berättar hur han tänker, hur han jobbar och vilka resultat det ger. Att det som får kosta nu sparar socialsamhället dyrare notor längre fram.
Fredrik Thileld från Eskilstuna kommun och Gunnar Bjälkebring diskuterar svårigheterna att hitta bra familjehem för unga med extra stort behov av stöd och trygghet. Gunnar bygger ut än en gång för att få rum med familjehemverksamheten. Nu blir det ett fristående hus på tomten.
– Diagnoser visar sig ofta vara felaktiga och skolan kastar så lätt ut de barn som inte passar i ramen. De är så många som behöver stöd, men som inte får det. Samhället behöver tänka om.
Kommunerna behöver utbilda människor som kan se behoven och göra det lättare att hitta rätt matchning, menar han och efterlyser fler jourhem och mentorer, som en ökad trygghet i systemet runt barnen.
– Mina uppdragsgivare betalar mig för att göra ett bra jobb, och sen gör de inte alltid det lilla som krävs för att det ska funka när barnet återvänder hem. En kille skickades hem medan socialkontoret hade semester. Han hamnade i droger igen.
– Men vi såg till att han fick hjälp och i dag har han jobb, en dotter och en mysig tjej. Han hör av sig ibland.
Det händer att Gunnar träffar ungdomar på stan, som tidigare bott hos honom.
– De flesta springer fram och kramar om mig, och tackar för vad jag gjorde för dem.