Hittills har museet fått över 1 000 berättelser om hur vardagen påverkats av spridningen av coronaviruset i hela Sverige. I en digital utställning på nätet kan du utforska materialet utifrån platser på kartan. Varje kartnål är en berättelse som man kan klicka på för att läsa. Här några tankar på sighten minnen.se (via digitalt.nordiskamuseet.se) från Eskilstuna/Torshälla och Strängnäs/Mariefred:
”Våra bröllopsinbjudningar som vi skulle ha skickat ut är kvar på hyllan hemma. Tror inte vi kommer kunna gifta oss som planerat 25 juli. Gästlistan består av 100 personer, människor från Norge och Finland står med på listan. ... Naturen mår bättre men vi människor kommer få leva i sviterna av detta virus länge.” (Tiina Kuurola, född 1983, Torshälla)
”Jag ser det mest som en intressant upplevelse och en möjlighet att ändra riktning på framtiden. Jag har länge önskat mig en ny global finanspolitik, mer lokal produktion och konsumtion och till exempel medborgarlön... För mig känns det som om myndigheterna överreagerar men jag tror jag förstår varför de tar i så. ... Normalt sett har jag väldigt låg konsumtion men nu försöker jag handla mer för att stötta småföretagare.” (Kvinna, född, 1957, Eskilstuna)
”Det jobbiga är nog att allt man sett fram emot under vintern, resa till Italien, gå på fotboll, kolla hockey, Formel 1 på TV med mera, inte längre är aktuellt, vilket innebär att man inte riktigt har något i närtid att se fram emot och det sänker livsglädjen en aning. Plus på det så är man orolig att föräldrarna eller morfar påverkas av viruset, och man vill ogärna åka på besök med rädslan att man bär på det omedvetet. ... Det har blivit lite så att man isolerar sig hemma och får ångest när man rör i dörrhandtag eller bara andas utanför ens hem. De enda gångerna jag och sambon lämnat hemmet är för att handla mat, ” (Man, född 1993, Eskilstuna)
”Mitt beteende har inte förändrats särskilt mycket. Jag tänker mer på att inte röra handtag eller stänger och jag tänker mer på att tvätta händerna. Jag är orolig för de som drabbas men som tur är så är det inte alls många som drabbats ännu ... Jag tänker att samhället måste sluta överreagera då det är ytterst få som har blivit drabbade om man jämför med hela jordens befolkning.” (Kvinna, född 2005, Mariefred)
”Idag kom pandemin ett steg närmare min vardag då det för första gången var en som jag känner som dog. Det påverkar mig mentalt när det kommer närmre. Är glad över att jag har ett jobb att fokusera på. Sitter för det mesta hemma och jobbar men åker till arbetsplatsen ibland. Det som påverkar min vardag mest är att jag inte kan träffa mina barn och barnbarn. Mina barns situation med förlorat jobb påverkar mig också.” (Kvinna, Eskilstuna)
”Det jobbigaste just nu är ovissheten att man inte har en aning om hur länge det här ska pågå. Jag är orolig för att jag inte ska få tillbaka mitt extrajobb och inte heller hitta något nytt. Jag såg fram emot en härlig semester med mina barn och hade sparat pengar till det, nu får jag istället ta dem till att täcka gapet från min uteblivna extrainkomst.” (Kvinna, född 1979, Mariefred)
”Jag jobbar inom skolan och vi har klasser med 50-85 procents frånvaro. Minsta tecken på luftvägssymtom skall eleverna vara hemma. De flesta föräldrar sköter detta väldigt bra, men vissa föräldrar tycker detta är förstorat och skickar sina barn till skolan med hosta och snuva. Vi har fått oerhört tydliga direktiv och ringt flera vårdnadshavare som fått hämta barnen. ... Precis som tidigare pandemierna kommer denna dra förbi. Dock pågick Spanska Sjukan, Asiaten och Hong Kong två år. Ska denna pandemin också pågå under denna tidsramen!” (Man, född 1975, Eskilstuna)