När planerna på att göra om det gamla äldreboendet Hemlaås i Hällby till ett boende för alkoholiserade män utbröt ett ramaskri bland boende i området.
"De kommer att skrämma våra barn."
"A-lagare från centrum kommer att lockas hit."
"Trygga Hällby kommer att bli förstört."
Så gick tongångarna då.
Nu har proteststormen sedan länge bedarrat och ersatts med vänlighet och välkomnande. Farhågorna har inte besannats. Grannarna hälsar numera glatt på "gubbarna" och ibland kommer de med gåvor.
Hemlaås är ett så kallat lågtröskelboende. Det innebär att alkohol är tillåtet i ordnade former, och bara i den egna lägenheten. Verksamheten riktar sig till människor, nästan uteslutande män, som har ett långt alkoholberoende bakom sig och som vandrat ut och in på institutioner. De flesta har försökt, men inte klarat, ett helnyktert liv. Därmed har de också straffat ut sig från andra boendeformer som har nolltolerans.
De hyr sina lägenheter som vilken hyresgäst som helst, men blir uppsagda om de inte sköter sig. Våld, hot och drickande i gemensamma utrymmen är strängt förbjudet.
När den första hyresgästen flyttade in 2 november 2010 fanns det tio smålägenheter på ett rum och kök. Merparten av de tio män som flyttade in det första halvåret bor fortfarande kvar.
Nu, fem år senare, har boendet utökats med ytterligare sju lägenheter. Eftersom ett gift par bor i en av lägenheterna finns det i dag 18 hyresgäster på Hemlaås.
Boendestödjaren Therese Lindgren har funnits med sedan starten. Hon berättar att det misstroende som mötte dem i början snarast har vänts till motsatsen.
– Förbipasserande hälsar glatt på "gubbarna och ibland kommer de förbi med gåvor. Det kan vara möbler som inte används, kläder eller tårta som blev över efter ett kalas.
Några allvarligare incidenter har inte inträffat. Det allvarligaste som Therese Lindgren kan påminna sig är att några av de boende under en kortare period satt och drack nere vid idrottsplatsen, vilket ledde till klagomål.
– Då skrev de inblandade ett förlåtelsebrev och sedan har det inte upprepats. "Gubbarna" är väldigt rädda om det de har här. Inom huset håller de efter varandra, och kommer ofta till oss i personalen om det uppstår problem.
– Samtidigt är de väldigt rara med varandra. Om någon till exempel inte har visat sig en förmiddag knackar de på dörren för att höra om allt är okej, eller kommer till oss.
Under de här fem åren har endast fem personer avhysts från Hemlaås. Två av dem har varit kvinnor.
– Men det är inte för att kvinnor inte passar här som de tvingades flytta, säger Emma Säfström som är enhetschef för boendet.
– De här kvinnorna var blandmissbrukare och de boende på Hemlaås ska ha ett renodlat alkoholmissbruk. De flesta kvinnor vi känner till som skulle kunna vara aktuella har också drogproblem.
Därför är i dagsläget inte ett Hemlaås för kvinnor aktuellt.
– Över huvud taget är det tveksamt om det finns tio kvinnor med renodlat alkoholmissbruk i Eskilstuna som har behov av den här typen av boende, säger Emma Säfström. Men det kan naturligtvis finnas ett mörkertal. Skulle det bli aktuellt får vi naturligtvis ta upp diskussionen igen.
De i dag bor på Hemlaås har i alla fall dragit en vinstlott.
– Tre av dem har blivit helnyktra och övriga har halverat sin alkoholkonsumtion, berättar Therese Lindgren.
– Här har de fått ett hållbart boende och en dörr att stänga i stället för att åka ut och in på institutioner. De får ta hit gäster och de får åka härifrån och övernatta borta om de vill. Fast helst vill vi att de meddelar först, vilket de också gör. Många hör till och med av sig om de missar bussen och kommer hem en timme senare än planerat. Här har de också trygghet och människor som bryr sig om dem.
Sven Lindström är en av de som har bott längst på Hemlaås. Vi träffade honom första gången för nästan fem år sedan, när han precis hade flyttat in. Då hade han levt ett kringflackande liv och flyttat från det ena till det andra stället – institutioner, Vilstaslussen, egen lägenhet. Varje gång straffade han ut sig eftersom han inte kunde hålla sig ifrån alkoholen.
Då, i februari 2011, sa han:
– Det får det vara slut på nu. Här vill jag bo resten av livet. Man har sin frihet, men slipper ändå ensamheten.
Han har inte ändrat sig.
När han flyttade in hade han ingenting. Inte ens en stol. I dag har han fått det mysigt i sin lilla lägenhet. Mycket har han köpt på loppis. Han har även skaffat tv, stereo och en dator.
Sven Lindström började dricka när han var 13 år. I dag är han 62 och har varit helnykter i över ett år.
– Aldrig trodde jag väl att jag skulle sluta helt med spriten. Snart vet jag väl inte ens var Systemet ligger.
Han skrattar. Det går inte att ta miste på att han är väldigt stolt.
Men han vill inte byta ut sin lilla lägenhet till en större någon annanstans.
– Nej, absolut inte. Jag tycker om atmosfären här i Hemlaås. Om jag flyttade skulle ensamheten få mig att börja dricka igen.
Stefan Korben är Hemlaås nyaste hyresgäst. Han flyttade in för bara några veckor sedan.
– Det känns nästan overkligt, säger han och ögonen glittrar som ett barns på julafton.
Stefan Korben är 57 år och har ett 40-årigt missbruk bakom sig. De senaste fyra åren har han varit uteliggare. Bara när det var riktigt kallt sökte han tak över huvudet, till exempel på Härbärget.
– Ner till minus åtta grader klarade jag mig okej. Men samtidigt var det tufft att köa i två timmar i sträng kyla för att få ett mål mat, ta en dusch och sova några timmar innan man kördes ut för ännu en lång dag på gatan. All energi gick åt till att klara det nödvändigaste, att hålla värmen och få i sig något att äta.
– Jag vet inte hur länge till jag hade överlevt det livet. Många gånger tänkte jag att det skulle vara bästa att göra slut på det.
Erbjudandet om en lägenhet på Hemlaås kom i grevens tid.
– De här första veckorna har jag sovit i kapp. Nu har jag fått livsgnistan tillbaka och ser framåt igen. Tänk att jag har ett eget boende igen. Jag har folk runt omkring mig och kan känna mig trygg, men kan ändå leva mitt eget liv.