Radhusen i Ulvhäll ser likadana ut, bara detaljer skiljer husen från varandra och det är lätt att gå fel när man är där för första gången. När Evelinaredaktionen gör reportaget är det fortfarande november och familjen Sandin är de enda i kvarteret som har julpyntat vid entrén.
I tre stora betongkrukor har blommorna bytts ut mot granar med glittrande ljus-slinga.
En adventsstjärna lyser hemtrevligt i fönstret och vid dörren står en rostig gris på en bädd av granris som är dekorerad med mossa, äpplen och kottar.
Åsa och Ulf hälsar oss välkomna och efter några minuter kommer barnen Anton och Albin hem från skolan. De vill gärna vara med och berätta hur familjen firar sin jul.
– Vi brukar börja klockan två så att alla hinner prata av sig innan Kalle Anka börjar. Då sitter vi framför tv:n, dricker glögg och fikar även om vi sett Kalle hur många gånger som helst, säger Åsa.
Men till klockan två är det ju många timmar från det att Anton och Albin har vaknat.
– Vi ligger i sängen och väntar tills mamma och pappa ropar på oss att allt är klart. Då ligger klapparna under granen och vi springer ner och får öppna varsin. Sen blir det långsamt igen och det spelar ingen roll vad jag gör. Tiden går sakta ändå, säger Anton.
Veckan före första advent plockas julkartongen fram och entrén är det första som pyntas med ljusslingor.
På lördagen ska allt annat julpynt finnas på plats – tomtar, röda dukar, lyktor, adventsljusstakar och hyacinter placeras ut i kök och vardagsrum. Bara granen får vänta till kvällen före julaftonen.
– Vi tar fram allt på en gång. Det blir så mysigt och man får börja längta, säger Åsa.
Förr var även altanen julpyntad med en tågbana i vinterlandskap och ett tomteland. Men det går inte längre för den är full med dörrkransar och tillbehör för tillverkningen. Julkransar, det är Ulfs julhobby som har vuxit och vuxit för varje år.
– Ja, jag började för cirka tio år sedan då jag gick en kurs. Första julen gjorde jag några till släktingarna. Men nu kan jag väl säga att det nästa har gått över styr, säger Ulf, skrattar och tittar ut över årets samling.
På altanen ligger cirka 60 kransar – stora och små, runda, hjärtan och stjärnor dekorerade med äpplen, kottar, små paket, ljus och röda band. Det finns inte två som ser likadan ut.
– Att det blivit så många skyller jag på den dåliga svampsäsongen. Jag har plockat mossa, kottar och näver i stället för svamp. Resten av materialen har jag fått från kompisar som har rensat i trädgården, bland annat fina växter som cypress, järnek och lärkkottar.
Stommen till de runda kransarna är halm och de som är hjärtan är från början en galge från kemtvätten. Ulf formar dem och binder sedan samman med ståltråd. Därefter dekorerar han med grön mossa och alla små detaljer.
– Det har blivit som en sport att hitta på olika utseenden på dem. Jag brukar anpassa dem till den personen som ska få den. Eller så tänker jag när en är klar att "just den här skulle passa till svärmor". Men nu när jag gjort så många så ska sälja några. Nästa helg (har redan varit. red. anm) ska jag lägga ut dem utanför vår entré så dom som vill får köpa. Jag bjudit in alla mina facebook-kompisar, säger Ulf.
Jultraditionerna är viktiga tycker Åsa och Ulf och förutom vad som händer på själva julaftonen har de också speciella ritualer vid advent.
– Då tänder vi ett ljus och läser en dikt av Inger Hagerup. Anton och Albin brukar läsa den numera. Så dricker vi glögg och äter pepparkakor och på eftermiddagen tittar vi på en film med jultema bland annat en som heter Polarexpressen som handlar om ett tåg som är på väg till tomten, berättar Åsa.
På julaftonen när Kalle Anka är slut händer det att tomten knackar på altandörren och vill in.
Och för Anton och Albin är han mer än välkommen. Den långa väntan är äntligen över och klapparna får öppnas. Sedan är det dags att plocka fram maten.
– Jag är så glad och tacksam för att vi kan fira julen som vi gör. Vi brukar bli 14, det är de närmaste släktingarna och det är knappt så att vi ryms i vardagsrummet. Det blir lätt hysteriskt, men jag gillar det – dofterna, ljuden med massor av prat, värmen från ljusen och spisen, snarkningar från soffan. Det är så trivsamt.