Så enkelt det skulle vara om alla släktingar bodde på samma ställe, om alla kunde få fira hemma, om det inte fanns skilsmässor, om alla var överens, om alla kunde hjälpas åt med julmaten och så vidare. Vad som känns bäst är inte samma för alla. Hemma kan bli ensamt. Att träffa släktingar och känna gemenskap kan vara roligare. Och många har inget alls att välja på.
Det jag minns från min barndoms jular var att vi åkte bil – först till farmor och farfar som bodde tre mil utanför Skellefteå. Det var mycket snö, jättekallt och farfar fick åka ut och ploga med traktorn för att vi skulle komma fram till huset.
Jag gillade ingen mat – bara leverpastej till alla vuxnas förtret. Efter några timmar var det dags för mormor och morfar inne i stan. Där var det roligare med mammas sex syskon, deras respektive och några bebisar, mina kusiner.
Mitt i röran satt mormor med röda rosor på kinderna, dels av värmen av allt folk som trängdes i lägenheten och dels för att hon hade jobbat hela dagen i blomsteraffären och sedan skyndat hem för att fixa mat till cirka 20 personer. Så kom tomten, som säkert var en av mina tre morbröder. Vem lyckades jag aldrig lista ut men jag hittade en tomtemask inne i garderoben.
Ett jätteberg av omslagspapper växte på golvet men vad jag fick i julkapp har jag inget som helst minne av. Kanske blev det för många?
Jag hoppas att det inte längre finns mor- och farmödrar som behöver ställa upp med all julmat och allt firande. Jag önskar att dom får sitta och bara njuta av maten, titta på sina barnbarn och må bra.
Vår släkt har en rätt så ny tradition sedan några år – vi har knytkalas och tar med ett par rätter var. Det har fungerat jättebra och på så sätt får vi ett riktigt gott och hemlagat julbord. I år ser jag fram emot lite förnyelse i form av minst en chilensk rätt, tack vare ett tillskott i släkten.
Hemma hos Irene och Ronny Minnefors i Öster Säby är pepparkaksbaket före jul en viktig tradition med mycket gemenskap. Evelinaredaktionen fick vara med på årets bakdag. Om den kan du läsa på nästa sida.
Eva Marklund
... som även detta år bara ska köpa en enda julklapp. Vår nya tradition är att spela med tärning om klapparna – superkul!