En smal grusväg med gräs i mittsträngen leder fram till Sune Wiiks och Stina Wedmans hus. Den före detta bondgården byggdes i början av 1900-talet av Sunes farmors föräldrar, 1990 blev huset Sunes och 1997 flyttade även Stina in. En varsam renovering har sedan dess pågått och på Stinas blogg Mitt Universum finns det mesta dokumenterat i bild och text. Stina är arkitekt med restaurering som specialinriktning och lämnar inget åt slumpen.
– Jag tycker det är viktigt att ta hand om tidigare generationers strävanden. Vi vill bevara gården så att den i möjligaste mån upplevs som en bondgård, därför är ladugård med loge och alla andra ekonomibyggnader lika viktiga som bostadshuset.
Att ta hand om och restaurera med varsam hand tar mer tid än att riva och bygga nytt. Men Stina och Sune har inte haft bråttom och gjort det mesta själva. Sune är konsult inom elbranschen och arbetar i Stockholm utom två dagar i veckan då han arbetar hemifrån, och Stina har sin nybyggda ateljé där gårdens höns- och grishus en gång låg. Tillsammans hittar de tid att reflektera över hur renoveringsprojekten ska lösas på bästa byggnadsvårdande sätt.
– Det har hänt att jag inte gillar Stinas idéer men efter lite fundering får hon ofta igenom sin vilja och det brukar bli bra. Jag tror det beror på att jag som tekniker ser standardlösningar, medan Stina lättare kan föreställa sig hur andra varianter kan bli.
I det lilla men hemtrevliga köket blir vi bjudna på kokkaffe och en supergod äppelkaka. Skåpinredningens gula nyans med tydliga penseldrag ger en känsla av att skåpen alltid suttit där. Men Stina och Sune har gjort en hel del förändringar för att få modern standard.
– Vi var till exempel tvungna att riva skafferiet för att få plats med ett kylskåp, det kändes i hjärtat. Viktigast var att vi kunde bevara den vedledade spisen på samma plats som den alltid har stått. Man behöver inte göra om allt, det ska kännas att folk har bott här långt före oss, säger Stina.
Tack vare grannen och amatörfotografen Martin Lundkvist, som levde mellan 1893 och 1970, finns det ovanligt många gamla bilder på huset och människor som bott där. Martins fotoplåtar finns nu bevarade hos S:t Olofs gille, hembygdsföreningen, i Torshälla.
Bilderna har underlättat renoveringen, inte för att få allt i ursprungligt skick men till en nivå som känts bra för dem. Bland annat har de valt att inte byggt ut huset för att få rum med utrymmen som badrum och tvättstuga. Enda förändringen inomhus är en dörr som byggts igen för att bygga en liten toalett och dusch.
– Det finns många uthus på gården som går att använda. Vår tvättstuga ligger i gamla bykhuset, drängstugan är vårt gästhus och intill har vi byggt till en del som ska bli badrum, arbetsrum till Sune och ett textilförråd till mig. Vi använder gamla beprövade material som linolja och kalkbruk, sånt som användes förr. Det tar längre tid att till exempel torka men blir bättre än moderna byggmaterial, säger Stina.
Rummet närmast köket har inte renoverats än, där ska plywooden som sitter på väggarna tas bort. Under finns timmerstockar som är tätade med lera och koskit – lerklining kallas det för. Ambitionen är sedan måla och få väggarna som de såg ut när huset var nytt.
I salen har Stina och Sune sparat matsalsmöblerna från 1934 som var en morgongåva till Lisa Pettersson i hennes giftermål med David Karlsson, Sunes farmors bror. Väggarna har en mörkt mönstrad tapet och golvet är en linoleummatta.
– Vi har försökt att återskapa hur det såg ut för att behålla den rätta stämningen, säger Stina och berättar att David blev änkeman efter bara något år och att han resten av livet bodde i huset med sin syster.
Övervåningen består av två rum – ett före detta kök som nu är tv-rum och sovrummet som förr troligen användes som "finrum". Rummets två fönster släpper in mycket ljus som reflekteras i de växtmönstrade tapeterna.
– Duro tog fram tapetmönstret 1978, till 300-årsminnet av Carl von Linné. Det är en kopia av planscher som Linné hade i sitt sovrum. Jag köpte tapeten på Ikea på 1980-talet och tänkte att någon gång skulle jag kunna få användning för dem.
Gårdsplanen omringas av fyra uthus. Vi tittar in i magasinet där säden förvarades och maldes i en kvarn. Där uppe är det dukat för surströmmingsfesten som ska äga rum till helgen. I taket hänger en så kallad takpäll, tygvepor som är upphängda för att ska en mer ombonad miljö. Det enkla rummet är också dekorerat med diverse bruksföremål som gamla mått, flaskor och en stor issax.
– Det här är vårt uterum om somrarna när det är för kallt eller regnigt att sitta utomhus. Här inne blir det varmt av gästerna, säger Sune.
Intresset för byggnadsvård har vuxit det senaste årtiondet och det är inte svårt i dag att hitta nytillverkade inredningsdetaljer som kan passa i ett gammalt hus, konstaterar Stina.
– Det är inne med byggnadsvård vilket också gör att priserna stiger, det är fel tycker jag. Alla ska ha råd att bevara sina hus – mer byggnadsvård åt folket!