Tre procent i ett ettårsavtal, är industrifackens lönekrav, eller minst 530 kronor mer i månaden. Vinterns stora avtalsrörelse som berör cirka 2,8 miljoner löntagare är nu på gång på riktigt.

Vi har tittat på omvärlden och gjort bedömningar efter alla rapporter som kommit. Det här är vad som krävs för att vi ska ha en reallöneökning, säger Marie Nilsson, förbundsordförande vid IF Metall.

Förvånad

Artikelbild

| Marie Nilsson är ordförande för IF Metall. Arkivbild.

Alldeles för högt. Vi har en världskonjunktur som är på väg ner, säger motparten, Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe, om fackens krav på löneökningar på 3,0 procent.

Han bedömer snarare att runt 1,5 procent är mer rimligt.

För tre år sedan låg kraven på 2,8 procent samtidigt som svensk ekonomi gynnades av dåvarande högkonjunktur. Men nu är konjunkturen på väg ned, enligt de flesta bedömare, vilket alltså får arbetsgivarna att gå i taket. Att då växla upp löneökningstakten är orealistiskt, menar de:

Det gör mig bekymrad och förvånad, säger arbetsgivarparten Ikems vd Jonas Hagelqvist.

Så brukar det bli

Att parterna står långt ifrån varandra inledningsvis är dock snarare regel än undantag. När det är prutat och klart har avtalen historiskt slutligen landat kring 70 procent av fackens ursprungskrav – i sådana fall om det upprepar sig omkring 2,1 procent, aningen mer än den gångna avtalsperioden 2017–2020, som landade på cirka två procent årligen. Och vad industrin landar på, brukar bli rättesnöre för alla andra på arbetsmarknaden.

Totalt sett har löneökningstakten de senaste åren, inklusive löneglidning utöver avtal, landat kring historiskt låga 2,5 procent årligen.

TT: Med facit i hand. Borde ni krävt mer?

Det är alltid lätt att vara efterklok men vi gör inte bedömningen att det var för lågt, säger Marie Nilsson.

Ingenjörerna är tydligare, deras fackförbunds ordförande Ulrika Lindstrand är besviken över att de lokala lönepåslagen blev relativt magra.

Vi är besvikna på det lokala utfallet, säger hon men bedyrar att det i de nya kraven inte handlar om något kompensationstänk.

Även LO

Industrins avtal ska nu förhandlas fram med arbetsgivarna och vara klara den 31 mars nästa år. De lär precis som tidigare utgöra norm för hela arbetsmarknadens lönerörelse nästa år som berör närmare tre miljoner löntagare.

Även LO-styrelsen har spikat lönekraven, 3,0 procent. Varje LO-förbund har nu fram till 6 december på sig att besluta om man köper det kravet i de fortsatta förhandlingarna.