Sarah Englund var körsångare och Anders Björnlund spelade trummor i popbandet Blame från Flen. De bor i dag i Stockholm och medverkade i intervjun via video.
För någon vecka sedan dök sex låtar av Blame upp på strömningstjänsten Spotify. En händelse som inte föregicks av någon marknadsföring eller orsakade någon större uppmärksamhet hos andra än bandmedlemmarna själva och deras vänner och anhöriga.
Men bakom låtsläppet döljer sig en berättelse om storslagna drömmar som gick i kras, om talang som kanske aldrig nådde sin fulla potential, om att komma från en småstad och sakna rätt kontakter och om en musikbransch som har förändrats i grunden.
Det är en solig vårdag i Mellösa utanför Flen när vi träffar fyra av de fem medlemmarna i det sedan länge avsomnade bandet Blame. Vi befinner oss hemma hos sångaren, gitarristen och låtskrivaren Freddy Månsson. Trummisen Anders Björnlund och körsångaren Sarah Englund, som båda bor i Stockholm, är med via video. Med på plats är också gitarristen Mats Pettersborg, som tagit med sig foton, tidningsklipp och annan dokumentation från 90-talet. Den femte medlemmen i Blame, basisten, Stefan Svensson, är på semester och kan inte delta.
Anders Björnlund berättar om hur bandet Blame växte fram ur garagebandet The Hijackers, i vilket alla utom Sarah och Mats var medlemmar redan på 1980-talet. I början av 90-talet sattes The Hijackers på paus. Freddy Månsson fortsatte dock att skriva en massa låtar och medlemmarna träffades för att spela ibland.
– Från början var det inte så allvarligt vi ville bara lira lite, men jag gillade Freddys låtar och såg att här kunde jag flika in lite pop som var något jag hade börjat lyssna väldigt mycket på, säger Anders Björnlund.
Det var 90-tal, och band som Oasis, Popsicle, Smashing Pumpkins, Suede och Blur låg på topplistorna.
– Jag tänkte att det var en ny väg att gå i stället för att spela garage, säger Anders.
Vid den här tiden var Anders och Sarah Englund ett par.
– Vi var hemma hos Freddy på kräftskiva och så hände det klassiska, gitarren åkte fram. Vi var nog alla ganska dragna, och jag fick feeling och började sjunga med och lägga stämmor på Freddys sång. Efter några låtar sa Freddy: "Anders, din flickvän måste följa med till replokalen", minns Sarah.
– Jag blev glad. Det var jättekul att få vara med, säger Sarah som blev en stadig medlem i bandet.
Från början var även The Hijackers gitarrist Tommy Andersson med, men han tröttnade och lämnade gruppen. Då kom i stället Mats Pettersborg med på gitarr. Det innebar ett rejält lyft för pop-projektet, intygar de andra medlemmarna.
Bandet, som hade behållit namnet The Hijackers, gjorde många livespelningar, bland annat på Blå i Eskilstuna, Amazon i Flen och olika ställen i Stockholm. Bandkassan skulle bandet spendera på en studioinspelning. På 90-talet var det både dyrt och krävande jämfört med i dag, och viktigt att välja rätt studio och rätt människor att jobba med.
Freddy berättar hur de fick tips av lokala bandet Dorian Gray om studion OAL och Gustaf-Adolf Krantz (känd från bandet Pushtwangers) som producent.
– Vi spelade in fyra låtar där, säger Freddy.
De blev väldigt nöjda med resultatet. På vägen hem till Flen stannade de bilen och lyssnade.
– Vi sa "Vafan är vi så här jäkla bra?" Det var verkligen den känslan, minns Freddy.
Vad bandet inte visste då var att Gustaf-Adolf Krantz också var nöjd med inspelningen. Så pass nöjd att han hade tog med sig låtarna på ett kassettband och gick till Sonys musikförlag med det. Och även hos mediejätten gillade de vad de hörde.
Bandet från Flen, som inte ens hade ett ordentligt namn, fick åka till huvudstaden och signera ett kontrakt.
– Det var stort för oss, så var det ju. Vi fick champagne, kommer ni ihåg det? säger Freddy.
– Vi tänkte, nu jävlar kommer det att hända grejer här, fortsätter han.
– Det var det största förlaget i världen, och han som signade oss var Sverigechefen, berättar Mats Pettersborg.
Popbandet Blame från Flen släpper äntligen sina låtar, efter 28 år.
Bandets gitarrist Mats Pettersborg har sparat, gamla klipp, foton och dokument från tiden då Flensbandet Blame stod på tröskeln till framgång.
1996 hade Popbandet Blame från Flen hade skrivit ett kontrakt med Sonys och uppmräksammats i bland annat i det brittiska musikmagasinet Melody Maker.
Bandet berättar att de bytte namn till Blame i samband med att de skrev kontrakt med Sony.
Sony gav alla i bandet ett förskott på 5 000 kronor vardera, finansierade en inspelning av tre låtar i bolagets egen studio och en plåtning hos en fotograf. Sony-chefen föreslog också att bandet skulle byta namn – till Blame.
– Sedan lämnade han över oss till någon "under" som skulle hjälpa oss. Jag tolkade det som att det var någon som skulle fixa skivkontrakt och vara som en manager för oss. Men det var ju inte riktigt så det blev, säger Mats.
– Det hände ingenting, säger Freddy Månsson.
Allt rann ut i sanden och något år senare lade bandet ner.
Men de hade ju fortfarande det där kontraktet som gav Sony rättigheterna till deras musik. Och förskottet de hade fått hade förvandlats till en skuld.
Fem år efter det att bandet upplösts dök en av låtarna upp på en samlings-cd i Tyskland. Men utöver det har både bandet och musiken befunnit sig i någon sorts limbo.
Mats Pettersborg, som har skrivit mycket musik i andra sammanhang genom åren, började undra varför han aldrig fick några STIM-pengar.
– Så jag kontaktade STIM och de sa att alla mina pengar gick till Sony.
Sarah berättar att hon oroade sig för att hon skulle behöva betala tillbaka pengar, men det kom aldrig något krav.
– De satte nog upp allas förskott på mig, för min skuld till Sony var betydligt högre än 5 000 kronor, säger Freddy.
Freddy Månsson skrev låtarna, sjöng och spelade gitarr.
Ett drygt kvartssekel efter det att Blame lade ner tog Freddy Månsson till sist kontakt med musikjätten för att reda ut situationen. De kom överens om att riva kontraktet. Skulden är i dag reglerad och rättigheterna till musiken har gått tillbaka till honom.
Tankarna på att ge ut låtarna har legat och grott länge, och nu blev det möjligt.
Strömningstjänsterna gjort att det numera är enkelt att själv ge ut sin musik. Freddy har dessutom byggt en egen studio i källaren och kunde mastra de gamla inspelningarna.
Alla de forna medlemmarna i Blame var överens om att det var dags att släppa musiken.
Och nu ligger alltså sex låtar ute.
– Jag tycker definitivt att det är dags för världen att höra de där inspelningarna, för de är så pass bra. Så jag är bara positiv till det här. Jag har väntat på det i många år faktiskt, säger Anders Björnlund.
Någon marknadsföringskampanj eller livespelning är inte planerad, även om några i bandet är sugna.
– Jag vill det, säger Mats Pettersborg.
– Jag är med! säger Sarah.
Faktum är att alla utom basisten, Stefan Svensson, är aktiva musiker än i dag. Freddy, Sarah och Anders har flera projekt ihop och träffas regelbundet i Freddys studio för att spela in musik. Mats Pettersborg har tre olika band.
När Mats Pettersborg kom med som gitarrist blev det ett lyft för Blame, intygar de andra medlemmarna.
Mats Pettersborg är den som har haft svårast att släppa taget om popstjärnedrömmen. Han har grubblat mycket över vad som gick fel, och kommit fram till att bandet hade behövt en manager som hade sett till att de hade fått ut det mesta av kontraktet med Sony, pushat bandet och hjälpt dem att skaffa ett skivkontrakt.
– Hade vi fått ett skivkontrakt tror jag att vi hade varit lika stora som några av de andra halvstörre svenska banden. Jag tycker att det har varit jättejobbigt, erkänner Mats.
De andra har en mer pragmatisk syn på det som hände.
– Det är ju så i branschen, platt fall ena dagen eller åka privatjet nästa dag. Man ska ha lite tur, träffa rätt snubbe vid rätt tillfälle. Med rätt skjuts och push så hade vi kommit en bra bit, det tror jag, men vi orkade inte jobba så hårt för oss själva och jag tror inte ens att vi visste vad vi skulle göra, mer än att drick öl och vänta, säger Anders Björnlund.
Och trots allt har de mest ljusa minnen från Blame-tiden.
– Det roligaste var ju att vi gjorde bra musik, säger Freddy.