Det blev publikrekord på Hammarvallen i Flen när det engelska ligalaget Chelsea kom på besök. Anna-Lena Olsson, Garry Jones och Eddy Eriksson minns macthen som kom att påverka deras liv.
Nära 3 300 besökare strömmade till Hammarvallen för att se Chelsea möta Flen. På en läktare tillsammans med 100 Chelsea-fans satt Garry Jones. Resan till Flen skulle förändra hans liv. På avbytarbänken satt Eddy Eriksson, då 16 år. Om en liten stund skulle han in på plan och spela den "fräcka" matchen mot det engelsk laget. Anna-Lena Olsson såg matchen tillsammans med Flens flicklag. Efteråt skulle hon börja brevväxla med ett chelsea-fan, något som skulle påverka livet mer än vad hon trott.
– Stämningen var bra, det var trevligt, säger Garry Jones.
För honom var resan till Sverige den första utlandsresan, nu följde han Chelsea på deras träningsturné i Sverige. Ligan i England hade avslutats redan i maj, och för att fotbollspelarna skulle mäta formen bokades träningsläger in.
När det engelska laget kom till Flen hade de inte gjort mål på elva matcher. Säsongen hemma i Storbritannien hade varit en besvikelse. Mötet mot Västerås dagen innan hade inte heller genererat några mål.
– Målet mot Flen blev det första på elva matcher. Vi firade som bara den! säger Garry Jones.
I andra halvlek klev Eddy Eriksson in på planen. Han fick hoppa in som back, trots att han var vänsterfotad forward. Ett starkt minne från matchen var de engelska spelarnas högljudda spelstil.
– Det var så stort för en annan som var så ung. Jag hade tränat några gånger med A-laget och trodde inte att jag skulle få spela, men nu fick jag kliva in och spela mot Chelsea, säger han och fortsätter:
– Det var ju fantastiskt eftersom man kände till laget, men det som chockade mig först var att engelsmännen pratade så mycket på fotobollsplan. De skrek till varandra.
Eddy Eriksson berättar att uppståndelsen inför och efter matchen var stor. Fotbollsmässigt var det det största Eddy Eriksson har gjort.
– På banketten hamnade jag bredvid Flens ordförande och tränaren i klubben, det var inte lika kul. Då fick jag sitta och drick mjölk istället för en pilsner.
I pausen mellan matcherna sprang fans från lagen ut på planen för att spelade fotboll. Gemenskapen som uppstod där, förbryllade Garry. Han jämför med matchstämningen i England där bråk mellan lagens fans var vardagsmat.
– Hemma i Storbritannien hade jag blivit nedslagen, men i Sverige försvann den rädslan. Det var så trevligt, vi pratade med många Flensbor och fick skriva autografer, fortsätter Garry Jones.
En av Flensborna som Garry och Chelsea-fansen träffade var Anna-Lena Olsson, då 12 år gammal. Hon spelade i Flens flicklag, som tillsammans med herrlaget hade sin storhetstid. För henne var det inte själva matchen som gjort störst intryck, utan mötet med det engelska språket. På Hammarvallen träffade hon det engelsmannen Bob Cotton som hon började brevväxla med.
– Jag tyckte att det var jättespännande med folk som pratade engelska. Jag vill minnas att denne Bob Cotton hade ett par coola strumpor som jag kommenterade. Vi började prata och efter matchen bytte vi adresser för att kunna hålla kontakt. Det var ju så man gjorde.
Brevväxlingen ledde till att intresset för språket växte – och i dag är det hennes yrke.
– Det var jättekul. Bob kom och hälsade på mig och min familj något år. Att se till så att unga personer kommer i kontakt med och aktivt använda ett främmande språk, är ju hela mitt liv idag. Jag tror inte att jag hade blivit lika duktig på engelska utan den där brevväxlingen.
Mycket hände under matchen i Flen. Brevväxling, bråk ochnya kontaker som stiftades.
Efter fotbollsmatchen gick Garry och andra fotbollsfans till ett motell för att dricka öl. Själv skulle han ta tåget tillbaka till Västerås om ett litet tag, men dramatik skulle hinna uppstå innan tåget rullade ut från perrongen i Flen.
– På vägen dit hade ett Chelsea-fan ett par strumpor med den brittiska flaggan på. En kille som var med på matchen gillade strumporna och försökte flera gånger tigga till sig dem.
Engelsmannen var ingen som backade för bråk, förklarar Garry. Killen från Flen försökte ta av strumporna från Chelsea-fanet som svarade med ett slag. Efter att ha druckit öl bestämde sig Garry för att gå till tågstationen. När han kom ut mötte han killen som fått ett slag, tillsammans med ett kompisgäng.
– Utanför var det 10– 15 personer som samlats sig. När jag kom ut kastades en sten mot mig så jag sprang tillbaka in och bad om en taxi. Just då kom en taxibil, så jag kastade mig in i den och bad chauffören att köra mig till stationen.