Karin verkade se fram emot att fÄ knalla in pÄ Àldreboendet.
De boende pÄ tre av kommunens Àldreboenden fick lurvigt besök i veckan.
Det Àr precis den typen av uppdrag som Àr tÀnkt att vara kÀrnan i verksamheten pÄ Lövlunds gÄrd i Sköldinge. Ann-Mari Fernström förklarar att mötet med djur kan hjÀlpa exempelvis dementa och autistiska. Som gravt autistiska barn som kan ha svÄrt med nÀrhet till och med frÄn en förÀlder.
â Via djuren kan de lĂ€ra sig vara nĂ€ra nĂ„gonting. NĂ€r barnet kramar en alpacka kanske mamman ocksĂ„ gör det, och pĂ„ sĂ„ vis Ă€r de nĂ€ra varandra i en nĂ€stan-kram â som sĂ„ smĂ„ningom kanske det kan leda till att mamma fĂ„r en riktig kram? Det Ă€r min dröm, sĂ€ger hon.
I hennes affÀrsidé ligger bland annat att ta emot grupper pÄ kontinuerliga besök pÄ gÄrden.
â Det skulle kunna vara en del av en rehablitering.
I onsdags var hon alltsÄ inbjuden att lÄta alpackorna Karin och Therese möta boende och personal pÄ tre av kommunens Àldreboenden. Enhetschefen Susanne Fredberg Persson beskriver aktiviteten som vÀldigt lyckad och sÀger att man omedelbart sÄg att det gav effekt.
â Redan samma eftermiddag och kvĂ€ll kunde vi se att flera av vĂ„ra boende som ofta har en stark motorisk oro blev lugna och harmoniska, sĂ€ger hon.
Dessutom skapade djuren glÀdje och lycka bland personalen.
En farbror som gĂ€rna ville vara med â men som inte klarade av att ta sig ner till samlingsrummet â fick dessutom besök pĂ„ rummet.
â SĂ„ vi Ă„kte upp i hissen och gick in hos honom. Alpackorna svĂ€ngde runt med rumporna och höll pĂ„ att riva ner tv:n. Karin tröttnade sĂ„ hon la sig bredvid hans sĂ€ng, hon Ă€r sĂ„ himla cool, sĂ€ger Fernström.
Ăverlag beskriver hon mötet mellan de Ă€ldre och djuren som vĂ€ldigt varmt â Ă€ven om nĂ„gra undrade om det var hĂ€star eller hundar de fick möta.
Ann-Mari Fernström pÄ Lövlunds gÄrd, fotograferad vid ett tidigare tillfÀlle.
NÀr nÄgon inte riktigt förmÄdde styra sina hÀnder att klappa djuren hjÀlpte personalen till.
â SĂ„ de fick kĂ€nna hur mjuk ullen Ă€r. NĂ€r man börjar tappa förmĂ„gor sĂ„ kan man trigga minnen med hjĂ€lp av olika sinnen, sĂ„ det var jĂ€ttepositivt.
Ann-Mari Fernström konstaterar att dagen nog resulterade i "trötta gamlingar och uppspelt personal".
â Mitt motto i livet Ă€r att man kommer vĂ€ldigt lĂ„ngt med humor. Och gamlingarna Ă€r inget undantag. NĂ€r personalen blev sĂ„ glad och positiv sĂ„ gagnar ju det Ă€ven de Ă€ldre, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Och det behöver de! För dĂ„ blev de pigga och glada och Ă„t sĂ€kert extra mycket till middag. Allt sĂ„dant spelar roll.