Karin verkade se fram emot att få knalla in på äldreboendet.
De boende på tre av kommunens äldreboenden fick lurvigt besök i veckan.
Det är precis den typen av uppdrag som är tänkt att vara kärnan i verksamheten på Lövlunds gård i Sköldinge. Ann-Mari Fernström förklarar att mötet med djur kan hjälpa exempelvis dementa och autistiska. Som gravt autistiska barn som kan ha svårt med närhet till och med från en förälder.
– Via djuren kan de lära sig vara nära någonting. När barnet kramar en alpacka kanske mamman också gör det, och på så vis är de nära varandra i en nästan-kram – som så småningom kanske det kan leda till att mamma får en riktig kram? Det är min dröm, säger hon.
I hennes affärsidé ligger bland annat att ta emot grupper på kontinuerliga besök på gården.
– Det skulle kunna vara en del av en rehablitering.
I onsdags var hon alltså inbjuden att låta alpackorna Karin och Therese möta boende och personal på tre av kommunens äldreboenden. Enhetschefen Susanne Fredberg Persson beskriver aktiviteten som väldigt lyckad och säger att man omedelbart såg att det gav effekt.
– Redan samma eftermiddag och kväll kunde vi se att flera av våra boende som ofta har en stark motorisk oro blev lugna och harmoniska, säger hon.
Dessutom skapade djuren glädje och lycka bland personalen.
En farbror som gärna ville vara med – men som inte klarade av att ta sig ner till samlingsrummet – fick dessutom besök på rummet.
– Så vi åkte upp i hissen och gick in hos honom. Alpackorna svängde runt med rumporna och höll på att riva ner tv:n. Karin tröttnade så hon la sig bredvid hans säng, hon är så himla cool, säger Fernström.
Överlag beskriver hon mötet mellan de äldre och djuren som väldigt varmt – även om några undrade om det var hästar eller hundar de fick möta.
Ann-Mari Fernström på Lövlunds gård, fotograferad vid ett tidigare tillfälle.
När någon inte riktigt förmådde styra sina händer att klappa djuren hjälpte personalen till.
– Så de fick känna hur mjuk ullen är. När man börjar tappa förmågor så kan man trigga minnen med hjälp av olika sinnen, så det var jättepositivt.
Ann-Mari Fernström konstaterar att dagen nog resulterade i "trötta gamlingar och uppspelt personal".
– Mitt motto i livet är att man kommer väldigt långt med humor. Och gamlingarna är inget undantag. När personalen blev så glad och positiv så gagnar ju det även de äldre, säger hon och fortsätter:
– Och det behöver de! För då blev de pigga och glada och åt säkert extra mycket till middag. Allt sådant spelar roll.