I ett brunt hus med gröna knutar bor Anne-Marie Morberg och Lars Morberg om somrarna. Här, i koloniområdet på Orrestaö, har hon bott längst av alla. Det är 80 år sedan hennes far var en av de första att skriva på kontraktet för en odlingslott på det nybyggda området på halvön i Flen.
– Då stack han direkt ut hit och började sätta potatis. Det var obeskrivligt bra att få åka ut hit och ha någonstans att vara. Vi badade och klättrade i eken, säger Anne-Marie Morberg.
Familjen bodde i en lägenhet inne i Flen. Orrestaö var frihet och vänner för Anne-Marie om somrarna. När koloniområdet byggdes var det fortfarande många som bara använde tomterna till att odla på. Så småningom ploppade allt fler hus upp längs gatan. På Anne-Maries tomt låg det från början en annan stuga, än den med gröna knutar. 1942 byggde hennes far det första huset, men en brand skulle förstöra allt och endast lämna skorstenen kvar.
– Vi hade påhälsning av några killar som gjorde inbrott i många stugor. I vår stuga vet vi inte om de slarvade med elden eller tände på avsiktligt, men den brann ner. Det var ett elände. Det var bara att bygga upp från början.
Tanken med Orrestaö var från början att inrätta ett kommunalt bad vid stranden. Lite senare påbörjades kolonilotter, men syfte att invånarna skulle kunna odla grönsaker. Då fanns varken el eller vatten. När kriget sedan kom, blev det till nytta för många som kunde odla egna grönsaker och potatisar.
– Från början fick vi cykla till platsen där vårdcentralen nu ligger med damejeanner och burkar för att hämta dricksvatten. Det var ett jättelyft när vi fick dricksvatten hit, fortsätter Anne-Marie.
På de 80 år som koloniområdet funnits, och som Anne-Marie och hennes familj tillbringat här, har mycket förändrats. Många odlar fortfarande, samtidigt har husen blivit mer till sommarstugor än kolonilotter.
– Det är en ynnest att ha tagit del av det här hela livet. Jag har abstinensbesvär när jag kommer hem till lägenheten sen. Här lever man så nära naturen. Jag uppskattar stället mer för varje år.
Tidigare var hon ordförande i koloniföreningen, gick runt till nyinflyttade och hälsade dem välkomna. När föreningen fyllde 50 år, för tio år sedan ställde de till med fest i partytältet. På årsdagen i år firades det också lite extra, med coronamått mätt.