Efter ett och ett halvt pandemiår är läxhjälpen tillbaka i Flen. Varje onsdag möts numera ideella läxhjälpare och lärdomshungriga deltagare i ett av bibliotekets konferensrum. Över tio deltagare samsas ikväll om dem betydligt färre frivilligelärarna. De tycks alltid vara en för lite, men när lokalen släcks ned har hjälp kommit till alla.
Hans Wrådhe deltog i läxhjälpen redan innan pandemin slog till och har varit en av personerna som hjälp till att återigen sjösätta projektet.
– Jag hade varit pensioner i två år och ville göra nytta, inte bara ligga i soffan och äta chokladpraliner, säger han.
Läxhjälpen är till för såväl barn och ungdomar som vuxna. Hans Wrådhe berättar att han själv inte har en lärarbakgrund, men att han alltid kan hjälpa till ändå. I regel handlar det på läxhjälpen och svenskundervisningen – ofta om att bara prata och möta människor.
– Det är klart att det ger en tillfredsställelse av att kunna hjälpa, men också att lära känna människor. Att mötas över språkgränserna är också en del av integrationen som inte bör glömmas bort.
Ahmed är en av flera som den här kvällen har med sig en svenskauppgift. Han är tacksam till att läxhjälparna gör arbetet ideellt och berättar att det göra all skillnad att ha någon bredvid sig som kan tyda och berätta vad som är rätt.
– Det är svårt att lämna in när man inte förstår helt vad man ska göra. Det har blivit mycket bättre av att vara här och inte att försöka själv hemma.