Birgit Mejyr, snart 90, har inte haft en fungerande telefon de senaste veckorna. Luren är död och ringer man till numret får man bara tre korta pip till svar.
Hennes son Stefan Mejyr felanmälde på operatören Telias hemsida men ingenting hände. När han gick in på webben stod det att felet skulle åtgärdats den 7 juli, men dagarna gick och i luren hördes fortfarande ingen signal.
Till slut kom ett brev där det stod att numret sagts upp.
– En vecka efter 7 juli fick vi ett brev där det stod att telefonnumret har blivit uppsagt. Men det är inte vi som har sagt upp det, det är ju de, säger Stefan Mejyer.
Han är kritisk till hur Telia tar hand om sina äldre kunder.
– Det gör mig förbannad att sådant här drabbar gamla människor som inte hänger med i det digitala. De kan inte ens felanmäla själva för de har inget internet.
Anledningen till att telefonen inte fungerar beror på att kopparnätet har blivit för gammal och stängts av, uppger Irene Krohn, pressansvarig på Telia.
– Vi kommer istället att installera ett nytt nät så att kunden får mobil och fiber. Det kommer även innebära ett system som passar bättre för digitala tjänster.
Irene Krohn menar att information om det här har skickats ut. Birgit Mejyrs gamla nummer kommer att finnas kvar och den nya lösningen kommer i princip att fungera som hennes gamla telefon.
– Anledningen att vi gör det här är att vi har ett gammal kopparledning som inte står emot tidens tand. Att gå över till ett nytt nät kommer i förlängningen att underlätta för kunden.
Som så många andra har Birgit Mejyr inte träffat så mycket folk under våren och utan telefon har hon känt sig ännu mer isolerad.
– Hemtjänsten kommer hit varje dag men de är ju inte här för den sociala biten, de gör det de ska och går. Jag saknar att prata med mina vänner. Det är små saker, men det betyder så mycket.
Hädanefter kommer Birgit Mejyr att försöka använda en mobiltelefon som sonen Stefan har köpt. Men att lära sig den är inte helt enkelt, eftersom Birgit Mejyr har artros och mobiltelefonens knappar är relativt små.
– Jag har ont i händerna och det känns som att jag har sand mellan fingrarna, förklarar hon.
Lena Reneland-Forsman är lektor i pedagogik vid Linnéuniversitet och har forskat i digitaliseringens effekter. Hon ser att äldre är en utsatt grupp i en digitaliserad tid.
– Det stora problemet är att samhället har skjutit över ansvaret på individen. Det krävs ofta att man har barn eller barnbarn som kan hjälpa en med den nya tekniken och många blir beroende av sitt sociala nätverk. Äldre måste låna kompetensen från yngre generationer och de kedjorna blir ofta oerhört sårbara.
Lena Reneland-Forsman menar att det handlar om tillgång på flera plan. Dels tillgången på faktiska tekniska lösningar och apparater, som i sin tur påverkar möjligheten till ett aktivt socialt liv. I grund och botten handlar det även om demokratiskt deltagande i samhället.
– Det jag ser är att många äldre ändrar sina vanor på grund av det här. När det blir svårt att köpa tågbiljetter annat än på nätet börjar de åka buss eller i vissa fall avstå från att göra saker de annars skulle gjort, eftersom det krävs en dator.
Hon anser att det är viktigt att fundera över hur snabbt nedmonteringen av icke-digitala lösningar går.
– Vi bör reflektera över vilka konsekvenser det egentligen får för människors dagliga liv, säger Lena Reneland-Forsman.