Klockan är strax innan 14 och det har redan börjat mörkna. Ljus är tända inne i träffpunktens lokal och de tre gymnasieeleverna håller på att förbereda fikat för dagens besökare.
– Vi får hoppas att det kommer lite folk i dag, säger Adam Friis som är en av de tre eleverna i Bli bekant-UF.
De andra två är Moa Sporreklint och Ina Larsson. De läser alla tre på samhällsprogrammet vid Grillska gymnasiet.
– De flesta unga företagare väljer att göra en produkt. Vi ville hellre erbjuda en tjänst och vi alla ville göra något för de äldre i samhället, säger Ina Larsson.
Den här söndagen är femte gången som de tre arrangerar träffarna. De tidigare har haft blandad uppslutning.
– Första gången var det riktigt många. Någon annan gång har det bara varit två personer som kommit hit, säger Adam Friis.
Utanför fönstret går en man förbi och tittar in igenkännande mot ungdomarna.
– Det är vår stammis. Han har varit här varje gång, säger Ina Larsson.
Mannen heter Karl-Axel Andersson, han är 83 år gammal och har tagit bilen till Flen från Bettna. Han kliver in i lokalen och hälsar glatt på alla.
– Det är väldigt roligt att det är ungdomar som har dragit i gång det här, säger han och fortsätter:
– Jag tycker att det finns ett ganska bra utbud av aktiviteter för oss äldre men det är lite på helgerna. Så det här blir alldeles utmärkt.
Idén som Bli bekant-UF har är väldigt enkel.
– Vi har gjort ett sällskapsspel. Det är lite som "speed dating", säger Adam Friis.
Spelet är ett kortspel som har tre olika kategorier: Nutid, framtid och historia. Deltagarna väljer ett ämne och sedan får de en fråga kring det ämnet.
– Frågorna ska sedan personen svara på själv. För att få i gång ett samtal, säger Moa Sporreklint.
En av deltagarna, Lillemor Rantzén, får en fråga om vad hon tyckte om att leka som barn. Innan hon svarar skrattar hon till.
– Det här kommer att låta lite konstigt. Men jag tyckte om att leka tandläkare. Ute i trädgården brukade jag hitta blad som hade hål i sig. Jag låtsades att de bladen var munnar och sedan lagade jag de hålen med andra blad, säger hon med ett leende.
– Det är konstigt. Jag undrar varför jag lekte så.
Blev du tandläkare?
– Nej, jag blev faktiskt ekonom.
Samtalet kom i gång och en annan i sällskapet berättade hur hon faktiskt tycker om att gå till tandläkaren.
Frågorna lämnas ganska snabbt och besökarna börjar prata om andra saker kring svaren de olika deltagarna ger.
– Det är precis det vi vill, att de ska lära känna varandra, säger Adam Friis.
Hur ska företaget bli ekonomiskt hållbart?
– Vi har inga utgifter. Fikat får vi sponsrat. Vi har sökt bidrag från kommun för våra träffar och hoppas att de kan se att de vi gör är något bra som är värt att satsa på.