Förutom att hon åter toppar partiets lista till fullmäktige i Flen står hon på plats tio på Moderaterna i Södermanlands riksdagslista och på plats 16 till regionvalet.
Emma Dahlin har länge känt att politiken är det hon ska ägna sig åt, men om målet så småningom är att röra sig mot rikspolitiken kan hon inte svara på än.
– Mitt första mål är att bli kommunstyrelsens ordförande, sen vet jag inte riktigt.
Moderaternas fullmäktigelista består av totalt 21 namn, alltså fyra färre än vid förra valet. 34-åriga Dahlin är näst yngst i sällskapet och upplever att det har varit svårt att få folk att ställa upp inför den här mandatperioden, inte minst folk i hennes egen ålder och nedåt.
– Det har varit svårt i bemärkelsen att sätta sitt namn på listan, men många verkar sympatisera och vill engagera sig på något annat vis.
Hon tror dels att det handlar om tidsbrist men också om att man drar sig för att representera ett parti.
– Det är att ta så tydlig ställning, att bära Moderaternas fana hela tiden, i alla frågor. Samtidigt måste man förstå att det är fullständigt omöjligt att alltid tycka precis som sitt moderparti – och det är helt okej.
Kommunens kärnuppdrag – skola, vård och omsorg – kommer alltid vara Moderaternas kärna i Flen, enligt Dahlin. Men utöver det fokuserar partiet extra på att få fler att vilja flytta till Sörmlands hjärta.
– Det handlar dels om skatteunderlag, men också om att fler borde få ta del av den fantastiska kommun som vi bor och verkar i.
För att fler ska se Flen som ett alternativ tror hon att man behöver jobba med såväl höjda skolresultat som att ta fram tillgängliga tomter och se över alla kommunikationer.
– Nu ska man ju inte prata om tågen eftersom MTR bara är ett stort misslyckande, känns det som just nu.
Där har kommunpolitikerna svårt att fatta några beslut – men Dahlin sitter i en lobbygrupp för Västra stambanan och är noga att lyfta frågorna till partikamrater på region- och riksnivå.
– Att pendlingen funkar är avgörande för en kommun som Flen.
Dahlin uppskattar kommunpolitikens småskalighet och att hon känner sig så nära invånarna. Samtidigt har hon sällan har känt sig så långt ifrån rikspolitiken som nu.
– Det är inget som gäller bara vårt parti, men det känns som att det inte finns någon koppling mellan kommun och riks just nu. Som att vi är två öar, trots att vi borde verka för ett och samma land – där kommunerna är en del av det.
Hon tycker att "debatten om vem man får prata med" har tagit alltför stort utrymme.
– På kommunnivå har jag inga problem att prata med Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet och jag tycker att de två ytterflankerna borde likställas mycket mer.
– Men steget från att samtala till att sätta sig och styra med någon tycker jag är alldeles för stort och jag tycker inte att Sverigedemokraterna är där. De är inte tillräckligt mogna för att styra ett land, eller en kommun.
Hon frågar sig själv om hon kan lita på att hennes riksorganisation inte "sätter sig i ett samarbete med SD" men känner sig osäker på svaret.
– Hur stort kommer maktens sug att vara på valnatten? Det är klart, jag har också ett sug efter att sitta vid makten – jag vill det för jag tror att jag kan göra riktig skillnad – men jag vill göra det med kompisar som tycker ungefär som jag.