Seija Westermark Skeppstedt hittade inte sina glasögon, började att stava och räkna fel och hade glömt bort hur hon skulle sätta på bilens vindrutetorkare. Det dröjde innan hon sökte hjälp och när hon fick diagnosen Alzheimer berättade hon det inte ens för sin man. Hon skämdes, och märker att människor i omgivningen drar sig för att fråga hur hon mår.
– Det är mycket skam och man vill inte riktigt prata om det. Vi måste börja ta det som en sjukdom och inget som är skamligt, sa Seija.
När hon sökte efter information riktade sig det mesta till anhöriga.
Det var först när hon hittade gruppen Café Irene i Flen som hon fick möta andra som gick i genom samma sak.
– Det fick mig på fötter. De här människorna vet hur det är och lever med sjukdomen och oron inför framtiden. Café Irene var det bästa som har hänt mig när det gäller sjukdomen, berättade Seija.
I en kortfilm visade Britt Nässén och Irene Ekström hur de handskas med demensen i vardagen.
Specialistläkaren Marie Ackelman betonade vikten av att hitta bättre mediciner då antalet demenssjuka beräknas öka från 150 000 personer till 240-000 personer 2050.
– Det är ett gigantiskt problem vi står inför, säger hon.
Läs mer i tisdagens papperstidning.