"Töm spargrisen – snart är det för sent". Så löd en rubrik i tidningen strax efter jul. I artikeln, som kom från nyhetsbyrån TT, uppmanade Riksbanken folk att redan nu göra sig av med gamla mynt eftersom de blir "helt värdelösa" efter sommaren.
– Jag blev heligt förbannad när jag läste det. Silvervärdet i många mynt uppgår till mer än det nominella värdet, säger Lars Öjegran.
Den 85 årige Flensbon är medlem i Katrineholms, Vingåkers och Flens gemensamma myntklubb. Han har ett stort intresse för mynt och vill att folk ska veta vad det är de handlar för, sätter in eller växlar bort under det stora myntutbyte som pågår för fullt.
Den som i stället säljer sina mynt kan nämligen få mycket mer tillbaka än det nominella värdet. Det är silverhalten i de en-, två- och femkronor som blir ogiltiga efter den 30 juni som avgör myntens metallvärden.
Enkronor med präglingsår 1875–1942 innehåller 80 procent silver. Metallvärdet uppgår till omkring 20 kronor per enkrona, enligt myntguiderna som Lars Öjegran bläddrar i.
– Men det är viktigt att säga att det är dagens kurs på silver som gäller när man säljer, påpekar han.
Mellan 1942 och 1968 gavs enkronorna en 40-procentig silverhalt, vilket sänker metallvärdet. Därefter består enkronorna av enbart nickel och det får en, så att säga, knappt ett nickel för.
– Det finns en fallgrop och det är enkronorna från 1968. Det året gavs det ut mynt både av silver och av nickel. Man ser skillnaden om man tittar på kanten av myntet. Om det finns en röd rand i mitten så är det nickel, berättar Lars Öjegran.
Även enkronorna från 1942 kan vara lite luriga; det finns kronor med både 80 och 40 procent silver från detta år.
När det gäller tvåkronorna så innehöll de som mest silver, 80 procent, under perioden 1876–1940. Silvervärdet ligger på omkring 40 kronor för en sådan tvåkrona, enligt myntguiderna. 1942–1966 halverades silvermängden, och värdet följer samma kurva.
Femkronor från 1954–1971 innehåller 40 procent silver, i myntguiderna anges metallvärdet till omkring 25 kronor.
Utöver metallvärdet kan mynten också ha stora samlarvärden – även kopparnickelmynt som inte har något metallvärde kan säljas dyrt, om de är i fint skick.
– Jag själv söker exempelvis efter fyra särskilda 50-öringar i nickel, säger Lars Öjegran.
Även mynt som tryckts upp i liten upplaga kan ge ett ordentligt klirr i kassan, precis som felpräglade mynt.
Töm för all del spargrisen. Men det kan vara klokt, tycker Lars Öjegran, att noga se efter vad det är för mynt som finns däri. Han, och flera myntintresserade med honom, hjälper gärna andra att bedöma om det finns värdefulla mynt. Han tipsar också om mynthandlare och myntklubbar, där mycket kunskap finns. Men samtidigt varnar han för bedragare.
– Det finns blufföretag i mängder. Det finns de som åker runt och köper upp mynt, som säger att de betalar de högsta priserna. Men det stämmer ofta inte och det gör mig arg.