Markus Hultcrantz har arrangerat liknande spel tidigare, men denna gång var den första som ägde rum på biblioteket.
Mellan badhuset och ishallen går en grävd, underjordisk gång. Den binder samman den trygga värld överlevarna känner till. Utanför finns faror, muterade ohyggligheter och dessvärre den enda kvarvarande vattentillgången – under en glassfabrik i ruiner.
– Vi har byggt en gemensam berättelse och spelat ett rollspel som heter Mutant år noll, världen efter katastrofen – eller Flen, kanske jag ska säga, förklarar Markus Hultcrantz, bibliotekspedagog i kommunen och spelledare för dagen.
Tillsammans har han och fem höstlovslediga barn och ungdomar ställt sig själva i någon annans postapokalyptiska skor och med fantasins hjälp förflyttat sig från ett av bibliotekets mötesrum till ett Flen förbi undergången. I tre timmar har de samarbetat med varandra, som någon annan än dem själva.
– Först och främst hoppas jag att de känner att de varit med och skapat någonting – någonting annat än vanligt liv. Genom att främmandegöra det som man har framför sig till vardags så får man se det med andra ögon, och lär på så sätt känna både plats och sig själv igenom det, säger Hultcrantz en stund efter att spelet är över.
För Catarina Jonson var fredagens rollspel livets första, men om hon får bestämma själv inte det sista.
– Det var intressant och roligt, man fick vara någon annan och det var spännande.
Hennes syster Helena har inte heller gjort något liknande förut, och var även hon upprymd över möjligheten att se världen genom någon annans ögon.
– Jag fick spela en person som var väldigt modig, och jag är egentligen lite blyg, så jag lärde mig hur det var att vara en annan person. Ibland kan saker och ting vara jobbiga, då är det skönt att vara en annan person.
Men att helt gå upp i sin roll och bara låta fantasin begränsa en är ingen enkel sak. Det kan vara utelämnande och nervöst, särskilt i nya sammanhang. Så var även fallet i början av fredagens spel, för såväl deltagare som spelledare.
– Som man kan förvänta sig var det lite blygt och nervöst i början, men jag undrar ifall de var lika nervösa som mig? Jag blev så fruktansvärt nervös och då har jag ändå gjort det innan. Det är svårt att vara bekväm i ett nytt gäng, men jag tror de tycker att vi lyckades, säger Markus Hultcrantz.
Ännu vet han inte när nästa tillfälle blir, men att det skulle kunna ske under jullovet är för tillfället långtifrån otroligt.