Allting började den 22 november förra året då ett klagomål kom in till länsstyrelsen gällande sex hästar som tillhör kvinnan. Anmälan handlade om att det skulle finnas rasrisk i stallet. 

En vecka senare inkom ytterligare en anmälan. Återigen om samma sex hästar, men nu om att hästarna gavs flera år gammalt och mögligt foder och att de rymde från hagen för att staketen inte höll.

Den 8 december gjorde länsstyrelsen ett besök hos kvinnan för att kontrollera djurhållningen. Då hittades ett antal brister.

Stallet hade för låg takhöjd och det fanns uppenbara skaderisker. Man konstaterade också att två av hästarna var så magra att de bedömdes behöva träffa en veterinär. Myndigheten krävde då att bristerna skulle åtgärdas senast den 2 januari.

Den 15 januari gjordes en uppföljning. Trots kontrollen och uppmaningen månaden före fanns fortfarande flera djurskyddsbrister och dessutom hade nya skaderisker för hästarna uppkommit i både i stallet och i hagen. Två av hästarna hölls inomhus dygnet runt eftersom det bara fanns en hage och kvinnan inte ville "släppa ihop dem" med de andra.

Den gången kom kvinnan och länsstyrelsens kontrollant överens om att kvinnan, senast två dagar senare, skulle skicka en bild på att de två instängda hästarna blivit utsläppta i hagen. Övriga brister skulle vara åtgärdade den 1 februari.

Klipp till 2 februari. 

En ny kontroll görs och fler brister upptäcks. Två av hästarna får fortfarande inte gå ute, bristerna i stallet kvarstår och skaderisken för hästarna är påtaglig då det ligger ett trasigt staket och knivar i hagen. Än en gång uppmanades kvinnan att rätta till felen snarast, senast den 12 februari.

13 februari. Nytt besök. Nu fanns det ett tält i hagen som användes som ligghall åt hästarna och nu gick alla hästar ute. Men tältet gav inte hästarna tillräckligt skydd för väder och vind och bedömdes även innebära flera potentiella skaderisker för hästarna. Det trasiga staketet i hagen var kvar och tillsammans med en låda med överblivna tält-delar utgjorde även det en skaderisk.

Den 20 mars gjordes ett försök till ny uppföljning. Men nu syntes inga hästar till. Länsstyrelsen ringde upp kvinnan som sa att hästarna var sålda "lite kors och tvärs". Hon ville heller inte berätta var hästarna fanns eftersom hon ansåg att länsstyrelsen inte hade någon rätt att veta det och att de nya ägarna inte ville ha med dem att göra.

En vecka senare ringer en kvinna till länsstyrelsen och uppger att hon köpt en av hästarna. Hon lovar att återkomma med en kopia på köpekontraktet men några sådana handlingar inkom aldrig.

Den 3 april inkommer två kopior på köpekontrakt från en annan kvinna. Enligt kontrakten har hon nu köpt samma häst som kvinnan som ringde in veckan innan, plus en till.

Den 8 april inkom ett kontrakt från en tredje kvinna på en annan häst.

I sin motivering till beslut om föreläggande skriver Länsstyrelsen:

"Eftersom en häst (X) enligt uppgift är såld till två olika personer och eftersom en av hästarna (Y) inte är en av de hästar som du tidigare sagt dig äga samt eftersom länsstyrelsen fortfarande helt saknar uppgifter gällande vissa hästar (A, J och E) bedömer länsstyrelsen att det är motiverat att förelägga dig om att inkomma med uppgifter gällande samtliga hästar."

Tidningen har pratat med en djurskyddshandläggare hos länsstyrelsen som varit med och fattat beslutet, som vill vara anonym.

Är det vanligt att det ser ut såhär?

– Nej det är det inte skulle jag säga. Att djur försvinner hör väl inte till vanligheten direkt, säger hen.

Vad händer nu?

– Ärendet är fortsatt under handläggning. Vi har inte fått in uppgifter gällande alla hästar. 

Djurskyddshandläggaren berättar att om länsstyrelsen inte får den informationen de har begärt, finns lite olika sätt att fortsätta på.

– Det kan bli ett nytt föreläggande eller ett föreläggande med vite. Vi behöver följa upp de tidigare bristerna också. Men jag kan inte svara på exakt hur vi kommer följa upp det.

Varför blir det såhär, har det med ekonomi att göra?

– Jag kan inte svara på varför i just det här specifika fallet. Men vi ser ju att folk har det tufft med ekonomin, att man till exempel har mindre möjligheter att ta sina djur till en veterinär. Och det är ju inte bra, det blir ett stort lidande för djuren.