Roger Peterson hivar upp en stor nyckel ur fickan. Den går till de tre stora ståldörrarna med rejäla lås, som vaktar kommunens arkiv. Han och Susanna Vallström öppnar dörren till ett av arkiven.
– Här känner man verkligen doften av historiens vingslag, säger Roger Petersson.
Hyllorna är fyllda med gamla betyg, skolhälsojournaler och protokoll från olika nämnder. I arkivet jobbar han tillsammans med Susanna Vallström och de berättar att en stor del av deras tid går åt till att slutförvara handlingar från olika förvaltningar.
– Det är en stor del i det vi gör som arkivarier. Vi får leveranser från förvaltningarna som ska slutarkiveras, säger Roger Petersson.
Men i Flen precis som i övriga Sverige arbetar de med en digitaliseringsprocess, och det är tur. Annars skulle utrymmet i arkivet snart ta slut.
Men i det första rummet uppehåller de sig inte så länge. Det märks att de vill riva av det tråkigaste först. Det är i de två andra rummen som guldkornen finns, och den äldsta historien finns bevarad.
I nästa rum, finns handlingar från innan Flen blev Flen som vi känner det idag. Innan kommunreformen år 1952 och 1971, när mindre landskommuner från omnejden, blev samlade till en.
– Det äldsta dokumenten vi har är från mitten av 1600-talet, säger Roger Peterson.
Slumpvis väljer han en ut av de många böckerna som står uppradade i en bokhylla.
– Det här verkar vara en kassabok från kallbadhuset vid Hosjöbadet i Malmköping från 1951, så den är ändå modern, säger han.
I denna kan han utläsa vad som står, vilket inte alltid är så lätt. Susanna Vallström berättar att hon till en början var svårt att tyda vad som egentligen stod i texterna.
– Jag hade ingen erfarenhet av att läsa gamla texter. I början var det jättesvårt, men man tränar upp sig ju mer man läser, säger hon.
Dessutom är språket väldigt annorlunda. Desto äldre texterna är, desto svårare att förstå.
– Men det kan vara knepigt även i början på 1900-talet, innan språkreformen. Människor hade egna böjningar på ord, och olika alternativa stavningar, säger hon.
Ibland får de besök av privatpersoner som vill forska, till exempel om sin egen släkt. För några veckor sedan hjälpte hon en familj som släktforskade.
– Då var det bara att börja leta. Eftersom det inte är digitaliserat så får man leta sig fram, och läsa allt sida för sida, säger hon.
Efter mycket slit lyckades de hitta papper som kunde verifiera ett faderskap i släkten.
I kommunarkivet finns även det så kallade folkrörelsearkivet, där de allra flesta gamla föreningar finns representerade. En stor del är från nykterhetsföreningar från 1900-talets början. Men det finns också handlingar från politiska föreningar, idrottsföreningar och privata föreningar. Ett exempel är Hyltingeö bastuförening, som fanns mellan åren 1935 till 1955.
Men i arkivet finns också en drös standar ihoprullade på hyllor. Standar är en flagga som hänger på horisontell stång, som främst bars längst fram i demonstrationståg. Susanna Vallström har läst en massa olika protokoll från 1800-talet och framåt och försökt ta reda på historiken kring hur de anskaffades.
– De jobbade inte bara med nykterhet genom godtemplarmöten, utan hade även teatersällskap, revyer och barnverksamhet. Det var rörelser som påverkade hela samhället.
Tanken är att de i framtiden ska ställas ut på en utställning, så att Flens kommuninvånare kan få ta del av historien bakom dem.