Från vänster: Jan Bernadotte och Urban Gerhardsson under midsommarafton på Simons restaurang i Flen.
Upprinnelsen till midsommarfestligheterna var att Prins Wilhelm alltid bjöd sina kulturella vänner, arrendatorer och gårdsfolket till midsommarfest.
– Under början av 50-talet var jag väldigt stolt över att få bära svenska flaggan i spetsen för tåget som gick ner från slottsgården till dansbanan. Där väntade flera tusen människor på att festligheterna skulle börja, säger Greve Jan Bernadotte.
Prins Wilhelm var den enda familjemedlemmen Greve Jan Bernadotte hade kvar när han kom till Sverige.
– Mamma och pappa flyttade ner till Tyskland på 50-talet och jag blev kvar i Sverige på olika internatskolor, säger Jan Bernadotte.
Sista skolan var Solbacka på Stjärnholm där Jan Bernadotte utsattes för mobbning.
– Eftersom farfar var den enda jag hade så var jag väldigt ofta på Stenhammar. Där märkte farfar att jag var rätt tystlåten och då frågade han mig vad som hade hänt, säger han.
Farfar Prins Wilhelm gjorde ett försök till att prata med rektorn på skolan utan framgång.
– Då gick farfar till skolöverstyrelsen i Stockholm. Och efter det blev rektorn avsatt och pennalismen på skolan var över, säger Jan Bernadotte.
Prins Wilhelm var litterärt lagd och skrev många böcker. Jan Bernadotte minns farfar Prins Wilhelm som folkkär, ödmjuk och ansvarsfull.
– Han älskade sin familj och tog mycket ansvar. Det var en självklarhet att åka till Stenhammar så ofta som möjligt för att umgås, säger Jan Bernadotte.
"Det var en självklarhet att åka till Stenhammar så ofta som möjligt för att umgås" säger Greve Jan Bernadotte om farfar Prins Wilhelm.