I februari förra året tog Länsstyrelsen emot ett anonymt tips om att en hund i en ort i Flens kommun for illa. Enligt anmälan såg hunden ut som "ett vandrande skelett". Två dagar efter tipset besökte Länsstyrelsen adressen där hunden ägare bor, men ingen var hemma. Istället lämnades en lapp med krav på återkoppling i brevlådan.
Det var början på en flera månader lång följetong med den utmärglade hunden i fokus. Ägaren kontaktade snart Länsstyrelsen och höll med om att hans hund, som var 14 år, var mager. Mannen sa att hunden åt bra men kräktes ofta. Dessutom angav han att hunden hade dåligt mörkerseende. Ägaren meddelade att han hade bestämt att hunden skulle avlivas och att datumet var satt till i början av mars.
Men en vecka efter utsatt avlivningsdatum ringde ägaren till Länsstyrelsen och meddelade att han ångrat sig då hunden slutat kräkas. Han lovade att istället låta en veterinär kontrollera hunden. En månad senare hade hunden ännu inte fått vård, istället meddelade ägaren Länsstyrelsen i mitten på april att han låtit gräva en grav till sin hund och att det åter var aktuellt med avlivning.
Någon mer kontakt fick inte Länsstyrelsen med mannen innan de en månad senare, den 20 maj, fick besked av veterinär i Flen att ägaren hade bokat tid för avlivning i ägarens hem senare samma dag. Veterinären som genomförde avlivningen blev "chockad att det var så dåligt med hunden". Veterinären beskrev hur hunden bara var skinn och ben, hade gråstarr på bägge ögonen och flera potentiella tumörer eller andra hudförändringar.
– Den hade också jättesvårt att andas, den klarade knappt av att andas, den rosslade rejält, säger veterinären om hunden i förhör.
Veterinären anser att hunden med hänsyn till djurskyddet borde ha avlivats flera månader innan dess det skedde och bedömer att djuret led under den tiden. Nå åtalas ägaren för djurplågeri. Han anses ha begått gärningen med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Ägaren förnekar brott.
– Jag är oskyldig. Jag har inte begått något brott. Jag har försökt att göra så gott jag kunnat för min hund, säger ägaren i förhör.
Han tycker att det är en grov överdrift att kalla hunden för ett vandrande skelett.
– Det låter som att ni tror att hunden var dödssjuk, så var det inte. Han var gammal och trött. Och såg dåligt.