Sedan i somras har polisen möjlighet att bötfälla människor som spelar hög och störande musik offentligt. Beslutet har varit både mer efterlängtat och mer flitigt utnyttjat i andra landskap än i Sörmland, men områdespolisens Johnny Onbiner har redan märkt av en viss skillnad.
– Det ger ju ringar på vattnet om en kompis berättar att han får böter för att ha spelat hög musik. Nu har vi lite lättare att göra någonting åt det.
Förändringen innebär att böter kan utfärdas på plats, snarare än att en anmälan måste upprättas som senare avgöras i tingsrätt. Relativt många böter har också utfärdats i KFV-området, även om Johnny Onbiner själv hoppas kunna använda bötesmöjligheten utan att behöva ge människor böter.
– Först påpekar vi att andra störs, men när man inte lyssnar efter två tillsägelser så ger det bättre effekt med en böter. Nu vet människor att det finns en gräns och en tydlig konsekvens – tydligare än en anmälan och att behöva åka till domstol längre fram.
Såväl delar av allmänheten som polisen har länge efterfrågat en utökad verktygslåda för att kunna ta itu med den här typen av problem. I delar av landet är hög och störande musik den främsta anledningen till varför människor ringer in till polisen, medan polisen i KFV-området kontaktas i snitt fem gånger i veckan under sommarmånaderna av den anledningen, berättar Johnny Onbiner.
– Jag tror det har varit lite för omständligt tidigare. För stor arbetsinsats i förhållande till det förväntade resultatet och det har lett till att man inte gjort något åt det helt enkelt. Nu är det istället väldigt lätt tillämpbart.
Ingen förändring är dock utan kritik och möjligheten att bötfälla högt spelad och störande musik är inget undantag. Från flera håll har röster höjts mot att "för högt" och "störande" är otydliga mått, samtidigt som det i Sverige – till skillnad från i en del andra länder – inte används decibelmätare.
Johnny Onbiner håller med om att det kan finnas vissa tolkningssvårigheter, men understryker att bedömningen också sker mot bakgrund av allmänhetens reaktioner och hur den omkringliggande bebyggelsen ser ut. I många fall menar han att det är förhållandevis uppenbart huruvida någon störs eller inte.
– Med bondförnuft förstår man ofta vart gränser går, är det så att människor som står intill nästan håller för öronen, då är det för högt.