"Vi har gått från att vara en stängd industri till en viktig spelare i det lokala samhället", säger Igor Papec som har checkat ut från glassfabriken i Flen för att ta sig an nya utmaningar.
Han har varit verkställande direktör nästan dubbelt så länge som många andra chefer. Igor Papec säger själv att han inte har varit intresserad av att klättra vidare "bara för att". Att byta glassfabriken i Flen mot en utomlands, bara för att den är dubbelt – eller tredubbelt – så stor har inte motiverat tillräckligt för att Igor Papec skulle vilja ta med sig familjen och flytta från stan.
Men nu har han flyttat ut från kontoret på fabriken i kärnan av Sörmlands hjärta, till förmån för ett mobilt kontor och ett uppdrag som glasschef över östra Europa. Närmare bestämt Litauen, Sverige, Finland, Bulgarien, Rumänien och Ungern.
– Mitt jobb är att säkerställa affärskontinuitet, vilket ju i sin tur medför hållbara anställningar och därmed stabilitet i samhället, förklarar Papec.
Han vill hellre fokusera på människorna, grupperna och relationerna än på det faktiska arbetet i fabrikerna, det räknar han med att fabrikscheferna fixar bra själva.
Precis som i tidigare intervjuer är den sociala hållbarheten det Papec allra helst talar om, och det som är hans stolthet när det gäller arbetet i hemstaden Flen.
– Tryggheten gäller inte bara de som jobbar hos oss. Att våra anställda mår bra och har ett jobb påverkar i nästa led deras familjer. Om vi har 500 anställda betyder det att vi är viktiga när det gäller att skapa en trygg tillvaro för kanske 1 500 personer.
När han blev erbjuden den nya tjänsten hette det att den skulle utgå från Rotterdam. Men Papec svarade som han ofta har gjort i sin karriär: Varför då?
I pandemins digitala kölvatten insåg man snart att det skulle gå lika bra att jobba på distans från Flen, även om det blir en hel del resdagar. Närmast väntar fabriksbesök i Rumänien. Vad han kommer göra när han återvänder hem igen är ett som är säkert, i alla fall om du frågar glasschefens fru:
– Hon säger att det är som ett tics jag har. Att varje gång jag har varit bortrest så åker jag ett varv runt fabriken. Inte alls för att hålla koll, utan för att det ger mig en så bra känsla.
Han beskriver fabriken som sitt andra hem och kommer nog ha svårt att hålla sig därifrån.
– Det var där allt började för mig. Där fick jag min första praktikplats och min första anställning.