Landet känt för flamenco, tjurfäktning och tapas bjuder också på ett intensivt påskfirande.
Intensivt med stort I.
Det var en upplevelse att ta få del av den djupa traditionen som påsken är i Spanien och jag hade valt helt rätt region för ändamålet. I Andalusien är Semana Santa, som påsken heter på spanska, årets viktigaste vecka och att påskfirandet i Sevilla är Spaniens största festival säger en del om magnituden på festligheterna.
Men min hemvist var Málaga och där trängdes jag i de små gränderna och på de stora boulevarderna med spanjorerna som gick man ur huse för att minnas Kristus lidande, död och uppståndelse.
Varje kväll var ett nytt skådespel. Stora blomdekorerade statyer av vanligtvis Jesus och Maria vaggades väldigt sakta fram på stora plattformar och i spetsen för tåget gick en ledare med orkester. De stannade ofta för att pausa och jag insåg att Semana Santa inte är ett firande för den rastlöse.
Processionerna är en viktig del av firandet och hedersuppdraget att bära upp dessa gigantiska skapelser går till medlemmar ur lokala föreningar och brödraskap som härstammar från medeltiden.
Doften av smältande vaxljus och rökelse letade sig in i mina näsborrar och ljudet av dystra trumpeter och klagosånger fyllde mina öron. Det var bara att lukta och lyssna sig till nästa uppvisning i detta mastodontlika påskfirande.
Runt om mig på gatorna fanns tvåringar till 92-åringar som var med i folkfesten långt in på småtimmarna. Och det är just den totala uppslutningen som gör mig varm inombords när jag tänker tillbaka på den spanska påsken. Alla var med, hela tiden.
Aldrig är det mer genuint och äkta spansk själ än under Semana Santa i landets södra regioner och jag rekommenderar verkligen ett besök. Men glöm inte att ta med öronproppar och kåpor, om du planerar få någon sömn under påskveckan får du jobba hårt.