30 000 kronor fattigare och med en skamfilad tro på det goda i människan sitter Karin Karlsson vid köksbordet i huset hon aldrig riktigt trivts i.
– Men Einar gjorde det. Nu när han är borta har jag börjat titta på andra boenden, säger hon.
Hon har en stor familj med både barnbarn och barnbarnsbarn. Det var i rollen som ett av dessa barnbarn en bedragare ringde Karin på förmiddagen den 11 januari.
– Jag skulle åka till Kullbergska men det var strul med sjuktransporten. Vid tiotiden ringde telefonen och jag var lite virrig för det inte kom någon bil. Det var mitt barnbarn som sa att han var i Eskilstuna för att titta på en bil och att han hade med sig sin kompis Patrik som skulle hjälpa honom.
Senast i julhelgen hade Karin träffat sitt barnbarn – som vanligtvis har ett nattarbete – på en middag och pratat om hans körkortsutbildning.
– Vad konstigt jag trodde du låg och sov så här dags och du har väl inte tagit körkort sa jag.
Men bedragaren hade information om henne och familjen och sa att körkortet var tagit.
– Det var precis som att höra mitt barnbarn, han hade en sådan öm röst som mitt barnbarn haft sedan han var liten och han visste att Einar nyss gått bort.
Bedragaren frågade om Karin hade pengar hemma. Han kom inte i kontakt med sin bank och bilaffären behövde ske snabbt då bilen hade många spekulanter.
När han fick nej som svar propsade han på att Karin skulle åka till banken och ta ut pengar.
– Det var kallt den dagen men bilen startade och jag åkte till banken och tog ut 30 000 kronor och la dem i ett kuvert.
I telefon hade hon bestämt att "barnbarnets" kompis skulle åka till henne och hämta pengarna. Men hon var fortfarande skeptisk.
– Hur ska jag veta att det är din kompis som kommer. Men jag kan ringa när du kommit hem så du vet att det är Patrik som kommer sa han.
Nästan omgående när hon kommit hem knackar en man på dörren. Med "barnbarnet" fortfarande i luren öppnar Karin dörren och räcker över kuvertet till mannen.
Mannen – som Karin beskriver som väldigt prydligt klädd – pratade också i telefon och stoppade hastigt ner kuvertet i sin ficka.
– Han tittar aldrig på mig, han stod vänd bort från mig så jag såg inte hans ansikte. Han knycklade ihop kuvertet och stoppade det i ytterfickan.
En stund senare ringer Karin till sitt barnbarn som mycket riktigt ligger och sover.
– Han var väl yrvaken och jag var väl uppskärrad. Jag talade bara om att han fått pengarna och sedan la jag på.
Till saken hör att Karin då och då tar ut pengar och ger till sina barnbarn men när barnbarnet i Örebro hör av sig efter några dagar går det upp för Karin att hon blivit lurad.
– Han tänkte kanske att det inte var något ovanligt att jag ringde om pengar. Men jag har inte köpt någon bil sa han.
Hon har sina misstankar om vem bedragaren kan vara men polisen har inte kunnat gå henne några förhoppningar om att lösa fallet.
– Det måste vara någon som känner mitt barnbarn väldigt bra, han visste allt om hur jag är och det var som att prata med en familjemedlem.
Karin känner stor ånger och grämer sig själv.
– Det känns för jävligt, jag är så dum att jag gick på det. Bara någon månad innan Einar dog sa han att du inte ska låta dig luras efter att ha läst något liknande i tidningen. Men jag har väldigt svårt för att säga nej.