– Man skapar den här relationen till djuren, det är som att hästarna känner och förstår en. Men alla känner inte det där, det är nog många som är rädda för de stora djuren, säger Kinga Krzyczkowska om kärleken till hästarna.
Under sina tre år på Prins Wilhelmgymnasiet i Flen har Kinga antagit utmaningarna ensam, då hon varit enda elev på lärlingsprogrammet med inriktningen naturbruk. Praktikplatsen där hon tillbringat majoriteten av skoldagarna, i stallet vid Finntorp, är en av ingredienserna till en lyckad studietid.
– En vanlig dag börjar jag klockan åtta med att mocka i stallet. Vi har 25–27 hästar, och är två som jobbar. Så det är tufft! Men nu känner jag alla i stallet och känner mig som hemma", berättar hon.
Men de många timmarna i stallet har haft sina nackdelar.
– Tre av fem dagar i veckan har jag varit på praktikplatsen, så jag har inte träffat klassen så mycket. Nu när det snart är slut känner man bara, "kan vi spola tillbaka tiden?", säger Kinga.
Kinga har fått uppleva att allting vackert har ett slut, men hon har inte tid att växla ner. Redan på söndag börjar nästa stora äventyr. Då börjar hon som ridlärarassistent på den ridskola i Polen som hon började rida hos som tolvåring. Under månaderna hon ska jobba på ridskolan kommer hon utnyttja alla kunskaper hon förvärvat från tiden som lärling i stallet i Finntorp. Vad som sker efter sommaren har hon däremot inga planer för. Trots att hästarna är Kingas stora intresse, kan hon inte lova att hon fortsätter att jobba med hästar i höst.
– Jag är väldigt spontan, och har sällan planerat för vad jag ska göra kommande vecka. Jag vet knappt vad jag ska göra imorgon, säger hon med ett skratt.
Det finns en dröm som följt Kinga sedan hon var liten, som hon dessutom skulle kunna kombinera med hästintresset.
– En dag, när jag var fyra år, sa jag plötsligt till min mamma: "Jag ska bli polis". Jag tänker fortfarande att jag någon dag ska ansöka till polishögskolan, kanske blir jag ridande polis.
Det är framför allt den omväxlande arbetsmiljön som lockar Kinga till polisyrket.
– Poliser måste vara starka både fysiskt och psykiskt, och det inspirerar mig. De träffar massor av människor, och olika människor har olika historier. De får nog se livet från många olika sidor, säger hon.