Även om brottet är polisiärt uppklarat gnager det i Peter Henriksson att gärningsmännen aldrig åtalades. "Fan va det hade varit kul att ta dem", säger han.
Rapporteringen om det brutala rånet mot Handelsbanken i Flen för tio år sedan har rört upp mycket minnen och känslor. Nu berättar den tidigare polisen Peter Henriksson om sin dag, som började med en stor övning i Katrineholm.
En kaotisk situation simulerades med hjälp av bussar, ambulanser och ett stort antal figuranter. Plötsligt hörde han ett anrop ur radion: "Skottlossning Flen! Det är rån!". Han vände sig mot testledaren.
– Ingår det här?
– Nej.
Två poliser hade varit på patrull och skulle tillbaka till Katrineholm. Men solen sken och de bestämde sig för att stanna vid Ica för att köpa glass. De noterade en bil som stod lite konstigt utanför och svängde runt till parkeringen.
– Där stod rånarna. Och de öppnade eld, berättar Peter Henriksson och fortsätter:
– De sköt inte i luften, de sköt prick mot poliskollegorna i bilen. Hade de inte duckat snabbt så hade de fått kulan i huvudet.
När den simulerade övningen byttes mot skarpt läge var hans bedömning glasklar. Inga poliser skulle storma in och göra den redan livsfarliga situationen värre. Han säger att han står rakryggad för sitt beslut, men vet att det finns de som tycker annorlunda.
På väg mot brottsplatsen var kommunikationsradion ett virrvarr av röster. Henriksson fick inte kontakt med den beskjutna patrullen och fick kämpa för att få stopp på kollegorna som hade skyndat iväg.
– Vi hade mot oss tungt beväpnade, väldigt motiverade och helt hämningslösa rånare som sköt för att döda poliser. Och de var många och med tyngre puffror.
Vid södra infarten till Flen, i höjd med Öja, beslutade Henriksson om att sätta upp en vägspärr. Utrustade med förstärkningsvapen var polisen redo att verka mot rånarna om de kom emot dem. Men det potentiellt dramatiska scenariot uteblev.
För sig själv upprepade Henriksson mantrat "det ska inte bli som i Malexander. Och det är på mitt ansvar".
Vid Öja satte polisen upp en vägspärr och avvaktade. När Henriksson fick kontakt med den beskjutna patrullen såg han en ödesdiger utgång framför sig.
– Jag var ganska övertygad om att de inte skulle komma hem igen, så jag tänkte att jag i alla fall skulle finnas där för dem i radion.
– Så jag sa "det är bara pengar". Backa! Backa, backa, backa ...
Två polishelikoptrar deltog i insatsen i Flen när Handelsbanken rånades för tio år sedan.
Samtidigt hörde han räddningstjänstens sirener och dova smällar genom radion.
– Hon svarade "jag kan inte backa. De skjuter på oss".
Några minuter senare antogs rånarna ha lämnat brottsplatsen. Med hög beredskap gav Henriksson order om att åka fram.
– Mitt fokus var att ta hand om kollegorna. Att krama om dem och se hur de mår. Jag kommer aldrig glömma det, en av dem hade glassplitter i hela ansiktet.
Peter Henriksson är övertygad om att rånarna sköt för att döda. Polisen som körde bilen lyckades precis ducka undan för det första skottet som kom.
Vidare kom arbetet att handla om två spår. Att jaga tjuvar och att säkra brottsplatsen.
Vittnen hördes, kameror tömdes och spår säkrades. Och plötsligt bröts arbetet av en uppgift om att det kunde finns gisslan kvar på banken. Piketen skickades in och konstaterade att ingen gisslan fanns – men rånarna hade glömt kvar en väska.
– I den lyckades vi säkra spår som gick att koppla till några individer och fallet ses som polisiärt avklarat. Det är jag så jäkla nöjd med.
En av polisens tekniker på plats vid rånet mot Handelsbanken i Flen 2011.
Några detaljer i rånarnas agerande förbryllar Henriksson. Varför satte de eld på bilen och därmed lockade räddningstjänsten till platsen?
Henrikssons hypotes är att den oförutsedda poliskonfrontationen i kombination med en eventuellt försenad leverans fick dem att kasta in handduken.
– Det var en värdetransportbil där samtidigt. Men föraren såg vad som hände, så han backade undan och gömde sig.
Med stor sannolikhet skulle den till Handelsbanken och eventuellt kände rånarna till det.
Istället blev bytet 70 000 kronor i mynt.
– De lyckades inte komma åt det de ville, de avbröt ju. De fick med sig mynt. Skitpengar på ren svenska!
Än i dag syns spår av skottlossningen på Ica-parkeringen. Rånarna öppnade eld mot två av hans kollegor och enligt Henriksson skulle brottet bland annat rubriceras som mordförsök i rätten.
När jakten på rånarna drog igång sa Henriksson till sina kollegor att "snart smäller det någon annanstans, snart kommer en undanmanöver. Så när flyktbilen plötsligt stod i brand vid Vallmotorp skickade han enbart dit en insatsgrupp för att säkra brottsplatsen, som han bedömde var ett villospår.
I dag är Henriksson övertygad om att gärningsmännen gjort ett än mer oväntat flyktdrag: de stannade kvar nära brottsplatsen.
– Med stor sannolikhet låg de kvar och tryckte i tätorten Flen i ett dygn eller mer.
Den utbrända flyktbilen vid Vallmotorp utanför Katrineholm.
När klockan var 21.30 den 18 maj 2011 avslutade Peter Henriksson sin dag med att knacka på hos kollegan vars ansikte några timmar tidigare var fullt av glassplitter.
– Jag behövde tala om för henne varför jag tog de beslut jag gjorde. Och vi är kompisar än i dag.