Igelkottarna är återkommande besökare i Gustafssons trädgård.
Olle Gustafsson berättar om den fascinerande kvällsritual som pågått under de två somrar han och frun bott i Brogetorp i Flen. Varje kväll, klockan 18, kommer igelkottarna till deras tomt för att kalasa på kattmat och ostbitar.
– Speciellt en av igelkottarna är väldigt punktlig. Kommer man hem sent en dag kan man se att den väntar i trädgården, säger han.
Han har ett stadigt klientel bestående av fem igelkottar som återkommer varje kväll, men stundvis har de varit nästan dubbelt så många.
– Vi har haft nio igelkottar i trädgården, det är rekordet, säger Olle Gustafsson.
Men det gäller att se upp med igelkottarna, som trots att de kan framstå som tama när de äter direkt ur ens hand, fortfarande är vilda djur. De är dessutom fridlysta sen sjuttiotalet och listades 2020 som "nära hotad" på artdatabankens rödlista. Flyttar man på en igelkotte ses det i lagens ögon som jakt, och det är inte under några omständigheter tillåtet att jaga igelkottar i Sverige. Att mata dem, exempelvis med hund- eller kattmat, eller ställa ut vattenskålar till dem, är dock ett sätt att hjälpa igelkottspopulationen att växa.
Om paret Gustafsson är bortresta går det ingen nöd på de glupska små djuren, då matas de istället av grannar. Igelkottarna verkar springa runt i hela bostadsområdet, och kanske är det ingen slump att de är så många just där.
– Vår bostadsrättsförening heter just "Igelkotten", det är lite komiskt, säger Olle Gustafsson.
När det vankas middag dyker igelkottarna upp, en efter en. De har både dålig syn och hörsel, men igelkottars luktsinne är det inget fel på – därför kommer de springande när de nås av doften av kattmat och ost.