Under måndagen planerar omkring 25 kvinnor att tåga från stadshuset till Migrationsverket strax nordost om centrala Flen. Många av dem är ensamstående mödrar och gemensamt för dem alla är att de saknar permanent uppehållstillstånd. Istället får många av dem tillfälliga besked var tredje månad.
En av initiativtagarna är Trifa Omar från norra Irak. Hon kom till Sverige för fem år sedan och har levt i ovisshet sedan dess. Tillsammans med Aran och Baran som snart fyller sex respektive åtta år lever hon för dagen, men känslan är långt från "carpe diem".
– Vi kan inte tänka på framtiden. Det är som att det inte finns någon morgondag, säger hon.
Tillsammans med en vän som av säkerhetsskäl inte medverkar med namn har hon arrangerat demonstrationståget och hoppas att deras gemensamma kraft ska kunna göra deras röster hörda.
– Vi vill visa att vi finns, säger vännen som vi kan kalla Maria.
Maria från Syrien kom till Sverige för fyra år sedan. Hennes barn är födda i Egypten och det är dit Migrationsverket menar att de borde åka. Men Maria är rädd, framför allt för dotterns liv.
I sitt hemland arbetade hon som apotekare. Här kan hon inte ens studera, eftersom hon likt de andra kvinnorna utan permanent uppehållstillstånd, saknar de fyra sista siffrorna i personnumret. Men när hon tillåter sig att drömma så berättar hon att vill studera och arbeta. Bidra.
Även Trifas ögon lyser upp när hon får frågan om vad hon skulle göra om hon fick ett permanent uppehållstillstånd och kunde skaffa ett jobb.
– Jag vill jobba med att hjälpa andra i samma läge, säger hon och lägger skämtsamt till:
– Jag skulle bli chef på Migrationsverket.
För kritiken de har mot myndigheten är skarp. "Ingen lyssnar, ingen bryr sig" är den kontentan. Trifa vet inte ens vem som är hennes handläggare längre. "Någon i Malmö". Och frågar de kommunen om hjälp blir de bara hänvisade till Migrationsverket.
Att göra sina röster hörda genom den planerade aktionen har inte heller varit enkelt att ordna. För att söka tillstånd hos polisen krävs också ett fullständigt personnummer. Men Sören Sundin, som har lärt känna flera av dem genom studieförbundens frivilliga svenskaundervisning, har hjälpt till.
– Jag står som juridiskt ansvarig för det hela, men det är deras demonstration, säger han.
Med anledning av den rådande pandemin får inte tåget växa sig större än planerat och några av deltagarna kommer att fungera som vakter.