– Jag bor mitt ute i skogen, ler Petter Winnberg när vi träffas på ett kafé i Flen.
Ettan i Gröndal i Stockholm byttes efter några om och men ut mot en gård ungefär halvvägs mellan just Flen och Katrineholm. Därute jobbar Petter med att skriva musik, både till egna projekt och till reklam.
– Planen är att komma in i filmmusikvärlden, och den går man vanligtvis genom reklambranschen, berättar Petter som även jobbar som producent.
Periodvis blir det dagliga turer till den forna hemstaden Stockholm. Som när det är som mest hektiskt för Amason, ett band som bland annat består av medlemmar från Dungen och Miike Snow. Kvintetten brukar beskrivas som en svensk indiesupergrupp och släpper på onsdag sin debutskiva "Sky city".
Snart väntar spelningar i USA, bland annat på SXSW (kortform för South by south west) i Austin, Texas. Festivalen började småskaligt men har växt till en institution.
– Det är någonstans omkring 2 000 akter inbokade i år. Kombinationen av lycksökare och dem som vill utnyttja dem är ju minst sagt intressant. Och eftersom alla branschmänniskor känner varandra så vill de såklart passa på att umgås och hänger på samma klubb. Så chansen att bli upptäckt är väldigt liten.
Amason bildades i slutet av 2012 och har sedan dess släppt en EP, flera singlar, och spelat på Roskildefestivalen, Way out west och Popaganda. Debuten "Sky city" är atmosfärisk och luftig, en beskrivning som även går att applicera på dynamiken inom bandet.
– Eftersom vi alla har andra projekt som vi jobbar med så blir stämningen mindre allvarlig än om Amason skulle vara huvudbandet för någon av oss.
Detta bidrar även till att Petter inte känner sig lika ängslig som han ibland har gjort i samband tidigare skivsläpp. Hela Amason har hjälpts åt med att skapa albumet, och det delade ansvaret gör att medlemmarna känner sig mer avslappnade med slutresultatet.
Hur kom du in i musiken till att börja med?
– Jag spelade cello väldigt länge. Sedan blev det kontrabas och elbas. Jag var en riktig jazzkille, men jag slutade spela jazz någonstans runt år 2000. Jag blev nog lite besviken när jag insåg att den jazzvärld som jag hade föreställt mig hade dött ut. Det kändes i stället som att det mer handlade om att musikerna skulle ha en sorts bevarande roll, och mycket gick runt på olika bidrag. Jag pratade ofta med äldre musiker om detta, men de blev mest arga på mig. Och jag blev arg på dem.
Petter säger att kulturen har en viktig roll i samhället, och han vill gärna spela för en blandad publik. Han ser en stor ålderssegregation i samhället, och säger att folk behöver träffas och diskutera över generationsgränserna.
– Med Amason har vi ändå lyckats locka en rätt bland ålder till konserterna. Med andra band är man glad om det kommer någon som är över 25, men vi har en publik som är uppåt 40 år.
Petter berättar att det är svårt för band i Amasons situation att få spelningar utanför de tre största städerna i Sverige. En stor del av detta beror enligt honom på mediernas Stockholmsfixering som bidrar till att tömma resten av landet på kulturellt kapital. I stället lockas kulturutövare till en stad där få har råd att verka i själva kärnområdet. När han flyttade till Stockholm i slutet av 90-talet gick det fortfarande att hitta en lokal centralt, men nu har det blivit för dyrt.
– Det finns inga kulturutövare som i dag har råd att ha en replokal eller ateljé inne i stan. Allt det där händer utanför de centrala delarna, säger Petter.